Upplägget tycks ganska mycket likna det som rådde på den gamla normala tiden då socialdemokraterna sökte folkets stöd för en majoritetsregering, fick en minoritetsregering och tvingades förhandla med stödpartierna i slutna, stundom adrenalinstinna rum.
Lite mer att stå på än så torde väl den gemensamma valplattformen kunna erbjuda. Men många frågor från alliansen, från journalister och väljare kommer nog att besvaras med ett "den där frågan löser vi så småningom, lita på oss, vi har lagt många budgetar ihop förr".
Duger det som svar? Bara om alliansen tappar enormt i förtroende de närmaste åren, skulle jag tro.
Lågkonjunkturen kan hjälpa de tre att hålla ihop. Kristider föder konstruktivitet och det finns en stor samsyn om att man måste expandera ekonomin för att undvika depression. Men i högkonjunktur är det annorlunda - då har vänsterpartiet alltid lite mer pengar att spendera än andra partier, som Mona Sahlin så riktigt har påpekat.
Och, tro mig eller ej, men snart är det högkonjunktur igen.
It´s going to be a bumpy ride. Stora, pragmatiska socialdemokraterna tampandes med två ettriga, principdrivna småpartier som högeligen ogillar varandra.
Men det är spännande, det måste man medge!