Japp, tänkte jag när jag såg det, vad skönt att han talar klarspråk. För det är klart att underrättelsetjänsten inte har snövita fingrar. Det är klart att spioneri inte är något Unicef-doftande, ekologiskt, Bob Geldoferi. Det är spioneri, inte dagispolitik. Det handlar om rikets säkerhet. Det ligger i sakens natur att det är skumt - och att politikerna inte kan berätta allt för medborgarna. De ljuger som sjutton för oss, förstås. Och det är kanske somliga idealisters dröm att alla svenska spioner ska läggas ut på regeringens hemsida med namn och mobilnummer i den stora öppenhetens namn, men jag tror inte riktigt på det.
Man kan säga att jag är lite av en realist: jag köper att en stat inte kan vara lika öppen och ärlig om sig själv som Lill-Babs.

Politiker ljuger om säkerhetspolitiken. Och man ska oroa sig för att de kan komma att missbruka de övervakningsvapen de har gentemot medborgarna.
Men jag tycker ändå att det låter som att vi behöver idka signalspaning, inte minst för att ha som bytesvara med främmande makt. Så vi behöver alltså en FRA-lag. Smarta kontrollstationer, absolut. Så mycket genomlysning som möjligt. Men icke desto mindre. Det talas om risken för att staten ju kan bli "ond" i framtiden och att man måste rigga lagarna därefter. Det fattar jag inte riktigt. Är de onda struntar de väl i lagarna, eller ändrar dem, men framförallt: tekniken finns ju, det är väl det som är problemet, ur integritetssynpunkt. IT, GPS, allt bara ligger där och väntar på att nå sin fulla Big Brother-potential, oavsett hur en svensk FRA-lag ser ut.
Integritetsintrång har aldrig varit lättare än nu. Personligen är jag visserligen mer rädd för att någon person som jag anförtror mig åt ska visa sig ha en blogg där allt läggs ut, än för att det ska ligga ett diagram över mina mejlvanor och skvalpa i någon superdator. Men visst är det skrämmande.

Jag är inte uppeldad över FRA-frågan. När många andra blir uppeldade tenderar jag att kylas ner. Jag irriterar mig lite på alla som låtsas att det inte finns någon konflikt mellan säkerhet och integritet, att man kan prioritera det ena och låtsas att det andra är en icke-fråga.
Mest irriterande är förstås politikerna. De som säger: "Lita på oss." I det här läget borde de säga: "Lita inte blåögt på oss eller på underrättelsetjänsten. Men lita på att det finns andra hot än den svenska staten. Vi behöver alltså en FRA-lag med kontrollinstanser. Sanningen är dock att integritetsintrång inte kan uteslutas. Det är priset vi får betala för säkerheten."
För att citera Thomas Jefferson: "Frihetens pris är oavbruten vaksamhet."