ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Ann-Charlotte Marteus: De rödgröna borde gå alliansen till mötes

ANNONS:
Kärnkraften kan blir ett nödvändigt inslag i framtidens klimatvänliga energicocktail. I Sverige kan alliansen vara på väg att enas om en utbyggnad. Det bästa för landet vore i så fall om de rödgröna gick dem till mötes.
Kärnkraft är ett fenomen med - sprängkraft. Atomer, universums byggstenar, slås sönder för att skapa energi. Det är mäktigt. Snacka om ingrepp i Naturen. Inte konstigt om miljövänner, bortom nyttokalkylerna, bär på ett etiskt motstånd mot kärnkraft. För en framstegsoptimistisk liberal, däremot, är kärnkraftverken monument över människans underbara uppfinningsförmåga. Följdriktigt vill Jan Björklund bygga ut kärnkraften. Men han är inte ensam i alliansen om sin entusiasm. Moderaterna är kärnkraftspositiva. Och i fredags bytte kristdemokraterna fot så det klang i steppjärnen. 1980 stödde man linje tre - "Kärnkraft? Nej tack!" - nu vill man bygga nya reaktorer.
Om - om - Maud Olofsson skulle lyckas få sina centerpartister att motvilligt omfamna kärnkraften, är saken biff: Alliansen kan stå enig i valrörelsen 2010 och säga till de rödgröna:
"Vi i alliansen säger ja till den klimatvänliga kärnkraften. Ni är emot. Men vad säger du, Mona Sahlin, till alla industriarbetare i din egen Rörelse som fruktar för sina jobb om kärnkraften fasas ut?"
Alliansen kan locka till sig socialdemokratiska väljargrupper som är skeptiska till SAP:s samarbete med de mysteriösa miljöpartiklarna. Samt understödja spänningar mellan SAP och LO. Och MP. Och V.
Livet på en pinne, kort sagt.

Kärnkraften har gjort
strålande comeback i världen. I fjol omvärderade två ledande brittiska klimatdebattörer, Mark Lynas och George Monbiot, sitt kärnkraftsmotstånd. De misstänker att världen inte har något val; att vi inte klarar att möta energibehoven med sol, vind och vatten. Det enda tillräckligt kraftfulla alternativet till kol och olja kan vara kärnkraft.

Hägglund och Björklund
tycks alltså vara i gott sällskap. Men dessa båda ska icke förväxlas med klimatkämpar.
KD ville sänka bensinskatten så sent som 2006. Folkpartiet har i princip aldrig haft en miljövänlig idé, förutom kärnkraften, och Björklund gillar att pudra partiledardebatter med bilvänliga små inpass. Risken är att KD:s Nina Ekelund, som motsatte sig partistyrelsens u-sväng i fredags, får sina farhågor bekräftade:
- Vi får 20 år till med en politik som handlar om att ta den enkla vägen, ett stort beslut i stället för de hundratals mindre beslut som krävs för att svänga om samhället. (SvD 3/2)
Någon proposition är inte lagd än, men alliansens klimatpolitik hittills har inte imponerat.
Det vore en mardröm om en passiv alliansregering i framtiden kan gömma sig bakom "Vi har i alla fall enats om kärnkraften!" varje gång Maria Wetterstrand & Co. kritiserar frånvaron av "de hundratals mindre besluten".

Det vore så mycket
bättre för Sverige om de rödgröna kunde komma över sitt dogmatiska kärnkraftsmotstånd och ta aktiv del i en blocköverskridande överenskommelse där kärnkraften får en rimlig roll; som ett ingalunda perfekt men kanske nödvändigt komplement till energieffektivisering och förnybara energislag.
Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
Anmäl till Pressombudsmannen
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: