Bloggosfären "kokar". Den håller på att "explodera". Det berättades i SVT:s Agenda i söndags. Det är nätets klimatförnekare som befinner sig på hjärnblödningens rand. För ingen lyssnar på dem, tycker de.
Det är korrekt. Jag lyssnar inte på dem. De är ju amatörer. Precis som jag. Det enda de kan göra är att citera någon rapport.
Och då svarar förstås jag, rafflande rapport, hör du, men jag litar på FN:s klimatpanel, eftersom majoriteten av världens forskare på klimatområdet stöder det som står i deras rapporter.
Tack och hej.
Jag litar på vetenskapen. Inte blint, eftersom vetenskap är en ständigt pågående process. De slutsatser som dras i dag kan visa sig vara felaktiga i ljuset av fakta som upptäcks i morgon. Det är därför vetenskapsmän talar om "teorier", inte om Sanningen.
Men vetenskapen, det systematiserade förnuftet, har tjänat vår civilisation väl. Den har oftare rätt än fel - och den är oändligt mycket bättre än alternativa auktoriteter: religiösa skrifter och ledare, vidskepelse, rädsla och fördomar.
Vår civilisations förnuftstro återspeglas av medierna. Så är det bara. SVT har inget "Häxnytt" som berättar om alla onda kvinnor som har provdränkts i veckan. Vi tror inte på sånt. Expressen har ingen informationsruta i TV-bilagan som klargör att dinosaurier inte nödvändigtvis har funnits, eftersom de inte passar in i bibelns skapelseberättelse - som ju kan vara lika sann som evolutionsteorin. Och DN skriver inte att samlag med en oskuld kan bota aids - så är det rätt att slänga pengar på farmakologisk forskning?
I dag är den människoskapade växthuseffekten och dess faror så grundligt accepterad av så många forskare att det är fullständigt naturligt att medierna har lämnat frågan "Existerar klimathotet?" bakom sig och gått vidare till "Vad ska vi göra åt det?"
Om det kommer rön som ifrågasätter detta eller förändrar bilden radikalt så kommer det naturligtvis att komma fram och bilden förändras.
Vem sjutton VILL att klimathotet ska vara verkligt?
Det låter ju mäktigt att bloggosfären "kokar". Men det finns ingen tyst majoritet av klimatskeptiker i Sverige. De är bara åtta procent. Så gott som alla är män, enligt naturvårdsverkets studie.
Det förvånar mig inte. Alla som mejlar mig argt i ämnet är män. Och lustigt nog låter de precis som de män som mejlar argt om feminism och invandring.
I alla tre fallen misstänker herrarna att de har blivit nedtystade av ett politiskt korrekt medieetablissemang. I alla tre fall anar de en mäktig konspiration.
Och i alla tre fall handlar det om storheter - kvinnor, infödingar, djur och natur - som män historiskt sett har dominerat, och som plötsligt reser sig upp och säger: Nu måste NI ta hänsyn till OSS!
Det måste förstås vara himla jobbigt.
Det finns kvinnliga klimatförnekare också, förstås. En av dem, Maggie Thauersköld, intervjuades i Agenda. Hon klagade på att forskarna bara är säkra på uppvärmningen "till 90 procent". Men antingen måste det vara ja eller också nej, annars tror jag inte på det, sade hon.
Jag undrar dock om hon skulle sätta sig på ett flygplan om hon fick veta att det med 90 procents säkerhet skulle störta.
Försiktighetsprincipen är inte att förakta.
