"Hur blev det så här?" Det är vad jag brukar fråga mig varje morgon. Hur kunde det hända?
Jag kommer på två personer som offentligt ställt frågan: Ingvar Åkesson som är generaldirektör på FRA och Hamlet, prins av Danmark.
Åkesson verkar mer yrvaken än Hamlet.
- Varför bemöts debattglada lekmän med respekt medan erfarna yrkesmän avfärdas? HUR BLEV DET SÅ HÄR?
I en artikel i Svenska Dagbladet (29/6) kan man ta del av Åkessons vånda.
- Det är någonting ruttet uti staten Danmark, som Hamlet så riktigt påpekar.
Åkessons vånda grundar sig i att han större delen av sitt liv levt i en bunker och aldrig fått tala ut.
Men en dag brast det.
Generaldirektören ordnade något slags andningshål inifrån sin bunker och ropade till omvärlden.
- Hur har dessa missförstånd uppstått. Felaktigheter som ligger till grund för så många människors oro?
Hamlet bor ute på Lovön. Han stönar precis som Åkesson.
- Att vara eller icke vara - det är frågan; är det modigast att tåla ett vidrigt ödes hugg och pilar, eller ta till vapen mot ett hav av plågor och dräpa dem beslutsamt.
De hoppar i sjön.
Prinsen och Åkesson kajkar omkring i samma vatten. Mälaren. Vad ska de ta sig till?
- Sällan har en lagstiftning blivit så missförstådd, snyftar Åkesson.
Hamlet håller med.
- Ur led är tiden, ve att jag blev den som föddes att vrida den rätt igen.
Generaldirektören i sin tjänstekostym simmar omkring med den hålögde prinsen.
Ordet "människor" förekommer en enda gång i Ingvar Åkessons drapa som han tillsänt den folkligaste av våra dagstidningar.
- På FRA arbetar 650 människor...på uppdrag av...
Han talar om regeringen och några "få myndigheter".
- Trots det liknas vi vid Stasi och påstås begå brott.
Hamlet blir förbannad.
- Ge ett vettigt svar. Jag har nämligen mist vettet.
Prinsen tar orden ur munnen på Åkesson.
Hamlet är något vidskeplig.
- Jag tycker mig skymta en fjärrskådare som skymtar avsikten. Till England, alltså!
Detta är inte precis ord som tröstar Åkesson.
Att simma till England för att undkomma ödets hugg och pilar, det är inget för honom.
- Vad är en människa om det hon sätter allra högst i livet är mat och sömn, utropar Hamlet.
Åkesson förstår ingenting. Han orkar inte mer.
- Hamlet, stönar han.
Hamlet stirrar förvånat på honom. Prinsen är helt ovan vid svenska tjänstemän.
- Vi trakasseras skriftligt och muntligt. Medarbetare och deras familjer utsätts för hot om våld, förklarar Åkesson.
Han har dykt upp till ytan och skummar av vrede.
Detta är ett språk som Hamlet förstår.
- Gräsligt, gräsligt, oförmåttan gräsligt.
- Visst är det, menar Åkesson och upprepar sitt mantra.
- Hur blev det så här?
Hamlet börjar också upprepa sig.
- Det är något ruttet uti staten Danmark.
- Vi är i Sverige, Hamlet, påpekar Åkesson.
Hamlet vet ingenting om Sverige. Som alltid, när prinsen känner sig osäker, tar han till sin gamla kända replik. - Ord, ord, ord.
Åkesson minns plötsligt en gammal pjäs han läst i gymnasiet.
- Att vara eller inte vara...hur var det nu?
Några signalspanare, som spanat som de blivit lärda, kommer springande över gräset och kastar sig i vattnet. Deras uppgift är att ta hand om alla som nämner ordet Hamlet som är ett sökbegrepp inom FRA.
Vad övrigt är, är tystnad.
Såsom Hamlet sammanfattade vad som därefter utspelade sig.
