Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund och bloggare på andreasekstrom.se Foto: Magnus Jönsson
Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund och bloggare på andreasekstrom.se Foto: Magnus Jönsson

Andreas Ekström: Var är de kritiska frågorna om det här? Google är världens enda supermakt på nätet.

Publicerad
Uppdaterad
Vad är FRA jämfört med Google?
Google står för 97 procent av de svenska nätsökningarna.
Google har snart en bild på varje gata och varje fasad i hela världen. Google sköter din mejl, dina privata bilder, dina filmklipp, din kalender, ditt surfande, ditt blogg- och nyhetsläsande och inom kort också din telefoni.
Snart kommer du i princip inte att kunna vara på internet utan att samtidigt vara hos Google.
Dessutom ägnar sig Google åt nyckelordssökning i dina privata mejl för att du ska få "lämpliga" annonser. Inte så farligt, kanske. På sin höjd lite obehagligt när du har mejlat om grillkväll och plötsligt ser en annons för tändvätska till höger på din skärm.

Jag undrar bara en sak: Var är de kritiska frågorna om det här?
Google är världens enda supermakt på nätet. Samtidigt älskas Google av samma lobby som har ylat halsarna av sig för att stoppa till exempel FRA-lagen.
Delar av den svenska webbvärldens engagemang i integritetsfrågor har jag i andra artiklar kallat "förföljelsemanisk masspsykos".
Jag vill be om ursäkt för det.
Jag har inte varit tillräckligt tydlig: Jag borde ha skrivit "förföljelsemanisk och sekteristisk masspsykos".
Mycket bottnar förstås i den illegala fildelningen - en masskriminalitet av historiska mått. För att stoppa upphovsrättsintrången har europeiska politiker stiftat nya lagar. En del av dem riskerar att kränka vår integritet. Det tycker alltså jag också. Men de här lagarna har inte kommit till för att Satan själv har farit i dem som bestämmer, utan som en reaktion på brott.

Bristerna ursäktas inte nödvändigtvis av det - men man ska förstå dem i det sammanhanget.
En del hävdar att de nya internet-relaterade lagarna hör ihop, och utgör ett större mönster av organiserad statlig kränkning av medborgare. Det är jag inte så säker på.
En sak är att låta ett filmbolag sköta delar av bevakningen så att deras film inte kopieras illegalt.
En helt annan är att låta en statlig myndighet sköta rikets säkerhet.
Den som blandar ihop eller avsiktligt missförstår det gör integritetsfrågorna en otjänst - och riskerar dessutom att glömma bort annat, som kan vara betydligt farligare. För vilket är värst?

- Försvarets radioanstalt styrs av politik. Av lagar som politiker som vi har röstat fram har stiftat och som vi därmed kan ändra på.

- Google, däremot, är i praktiken ett monopol som styrs av två personer i Kalifornien. De gör precis som de vill. Deras ledord är "don't be evil", det vill säga "var inte ond".
Vad det verkligen betyder kan vi bara gissa oss till.

Och vad händer om de plötsligt ändrar sig? Säljer företaget till saudiska terrorister? Trillar av pinn? Väljer bort möjligheten att söka på regimfientligt material i Kina?
Just det, det där sista har redan hänt. Av krasst kommersiella skäl. Av ren girighet. För att miljoners miljarder i intäkter tydligen inte räckte, när det fanns ännu mer att hämta.
Jag kan bara konstatera att mitt evil-kriterium därmed är uppnått. Och jag tror att den som känner demokratiskt ansvar för integritetsfrågor gör större skillnad genom att minimera sitt Googleanvändande än genom att oroa sig för FRA.
Andreas Ekström är kulturjournalist på Sydsvenskan i Malmö-Lund och bloggare på andreasekstrom.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag