Ökad otrygghet.
Är det något Alliansen inte vill gå till val mot 2010 är det ett någorlunda välgrundat påstående att de borgerliga gjort Sverige otryggare.
Därför är goda råd dyra när den obligatoriska a-kassan av allt att döma slängs i papperskorgen i höst.
"Trygghet i förändring" upprepade Fredrik Reinfeldt som ett mantra inför valsegern 2006.
Nu väntar sämre tider. Priserna stiger, mest på grund av att det inte är så billigt att importera längre. Det gör det svårt att sänka räntan trots att ekonomin viker neråt och arbetslösheten väntas öka de närmaste åren.
Om regeringen försöker hålla uppe sysselsättningen genom att stimulera hushåll och kommuner kan det leda till ännu högre priser, fortsatt högt ränteläge och ännu högre arbetslöshet.
Tecknen på att de senaste årens goda spiral med låg inflation, låga räntor och ökad sysselsättning kommer att förbytas i sin motsats blir allt fler. Och det tycks inte finnas så mycket som regeringen kan göra åt det.
Att gå in i en lågkonjunktur med allt fler oförsäkrade mot arbetslöshet är en fasa. Därför är det inte konstigt att de borgerliga framhärdat i sina försök att införa en obligatorisk a-kassa.
Men kritiken blir av allt att döma för hård för att gå vidare. Att tvinga in alla som gått ur är inte möjligt, särskilt inte alla småföretagare som skulle få mycket svårt att någonsin få ut någon ersättning.
Att införa en obligatorisk avgift som skickar folk till fackens lägre a-kasseavgifter kan tyckas ännu absurdare för en moderatledd regering.
Vad ska regeringen då göra när förslaget slängts i papperskorgen i höst, med motiveringen att alla remissinstanser sa nej?
Svaret kan finnas i det finanspolitiska rådets kritik igår. Rådet, som regeringen själv tillsatt för att granska den ekonomiska politiken, anser att det var rätt att sänka a-kassersättningen, men fel att höja avgiften.
I takt med att arbetslösheten sjunkit har avgiften redan gått ner i flera a-kassor. Med det stora överskott som finns kan staten sänka den ytterligare genom att åter ta på sig en större del av kostnaden. Då kommer allt fler att åter gå med, särskilt om tiderna blir sämre och arbetslösheten börjar öka.
En annan mer långsiktig lösning är att tillsätta den stora utredningen för att införa rakare rör mellan avgifter och förmåner i trygghetssystemen. Den har utlovats i flera år utan att något hänt.
Då kommer inget avgörande före valet. Som stillsam begravning av en omöjlig obligatorisk a-kassa kan det fungera.