Alldeles oavsett hur det går i morgon kommer socialdemokraternas valrörelse inte att gå till historien som någon av partiets bästa.
Det har gått troll i maskineriet. Ungefär som moderaternas förra gången.
Sofia Hartungs reportage inifrån socialdemokraterna i Stockholm förklarar varför.
Det första kravet
för att en kampanj ska gå bra är att de egna aktivisterna är med på noterna. Även om valarbetare är en minskande skara spelar de fortfarande roll, inte minst för den interna stämningen.
Förra gången misströstade moderaternas gräsrötter över att Bo Lundgren bara talade om skatter och inte hade några svar på Göran Perssons angrepp. Själv var Bo Lundgren uppgiven redan flera veckor före valet.
Den här gången beskylls Göran Persson för att gå på rutin och sakna förslag för framtiden.
Det är ord och inga visor
när valarbetarna i Stockholm säger vad de egentligen tycker. Det är extra allvarligt att det inte är vilka som helst som klagar. Funktionärer ända in i själva partihögkvarteret instämmer i att det inte finns några förslag för att få ner arbetslösheten. Och anser att Göran Perssons livsstil är en belastning.
Inte undra på att det går knakigt när inte ens de som har betalt för att vara entusiastiska är det. Hur ska de då kunna uppmuntra vanliga medlemmar att slåss för partiet?
Att just de vanliga medlemmarna börjat bli en bristvara är en förklaring till att Expressens reportrar tagits emot med så öppna armar. Den som vill göra snabb politisk karriär har alla möjligheter idag.
I längden kan det vara en fara för demokratin. Det är partierna som utser de kandidater som väljarna kan rösta på. När de inte förmår rekrytera så många längre minskar urvalet och kvaliteten på våra folkvalda riskerar att sjunka.
Det interna snacket
i partierna ger också en förklaring till skandaler som smutskastning via mejl och dataintrång. Det råder en sorts krigsstämning där det mesta är tillåtet. Konspirationsteorierna flödar. Den egna moralen är inte så viktig om man kan tjäna på att bryta den. En mentalitet som naturligtvis är förödande för tilltron till politiken.
Vi har alltså fått veta saker vi annars inte skulle ha fått reda på genom att reportrar gått in som vanliga partimedlemmar. Som journalist kan du bygga upp ett hur förtroendefullt förhållande som helst till de mest rakryggade källor. De är ändå medvetna vem de talar med och budskapet blir tillrättalagt.
Expressens valdokument är naturligtvis subjektiv som all journalistik. Skillnaden är vi fått ta del av interiörer vi inte brukar få.
