Anders Jonsson: Dataintrånget kan vara som Watergate

Väljarna är de stora förlorarna. Dataskandalen innebär att valdebatten kommer att handla om smutsiga metoder i stället för viktiga sakfrågor. Politik handlar om att få genomslag i medierna för sina förslag. Särskilt i valtider eftersom det är så väljarna nås. Eftersom utrymmet i medierna och allmänhetens intresse är begränsat har partiernas så kallade strateger alltid försökt hålla koll på motståndaren. Bingo är ju om man kan se till att få ut sitt eget budskap och samtidigt se till att andra hamnar i medieskugga. Så länge man inte tar till omoraliska eller olagliga metoder är det en legitim verksamhet. Att bryta sig in i motståndarnas högkvarter för att kartlägga deras planer är naturligtvis brottsligt. Watergate ledde till och med till att Richard Nixon fick avgå som amerikansk president. Med dagens IT-teknik behöver man inte rent fysiskt bryta sig in för att komma över motståndarens hemliga valplanering. Är det vad centralt placerade folkpartifunktionärer i närheten av partiledningen ägnat sig åt är det en skandal av stora mått. Fp-ledningen följer nu mönstret för den här typen av affärer. Partisekreteraren Johan Jakobsson förnekar all kännedom och hoppas att få hjälp av s-ledningen för att hitta de skyldiga. Exakt som kollegan Marita Ulvskog gjorde när s-funktionären Mats Lindström avslöjades med att smutskasta moderatledaren Fredrik Reinfeldt med anonyma mejl. Ledningarna tvår alltså sina händer. Men för varje ny affär blir det allt svårare att förneka uppbyggandet av partikulturer som uppmuntrar den här typen av beteende. I stridens hetta helgar ändamålet att vinna valet medlen. Följden blir att politikens dras ner i smutsen och uppmärksamheten dras från det som valrörelsen borde handla om. Nämligen hur Sverige ska styras. Inte om politiskt spionage.