Det är innebörden av uppgörelsen mellan allianspartiernas företrädare och de grönas språkrör Peter Eriksson i grundlagsberedningen. De har tröttnat på stiltjen och bestämt sig för att utmana socialdemokraterna offentligt.
Genom att enas om slopad spärr för personval, skilda valdagar i kommun- och riksdagsval, större möjligheter att få fram kommunala folkomröstningar och utökade möjligheter till att pröva lagar i domstol hoppas alliansen och mp få i gång samtalen med socialdemokraterna.
Peter Eriksson tar till provokation för att nå resultat och det är lätt att föreställa sig ilskan i s-ledningen över tilltaget. Statsminister Fredrik Reinfeldt var desto lenare i rösten när han hyllade de grönas ansvar för att nå uppgörelser över blockgränsen ”när Mona Sahlin lämnat ett ledarskapsvakuum”.
I går kunde man rent av först få intrycket av att de borgerliga och miljöpartiet var beredda att ändra författningen utan en bred uppgörelse som inkluderade socialdemokraterna.

”Status quo är inget alternativ”, sa Henrik von Sydow, moderaternas representant i grundlagsberedningen och Peter Eriksson höll med.
Bara för att bli rättade en liten stund senare av statsminister Fredrik Reinfeldt som gav s vetorätt. Går det inte att komma överens med socialdemokraterna ”blir det inga grundlagsförändringar”, var statsministerns glasklara svar. I den här typen av frågor måste det finnas en bredare överenskommelse än en liten röstövervikt enligt Reinfeldt.
Och ska det gå att komma överens med s är det svårt att tro att spärrarna slopas helt för personvalet eller att något som kan kallas författningsdomstol införs. Skilda valdagar är heller inte någon socialdemokratisk favorit.
Å andra sidan kan knappast några av de andra partierna gå med på att minska proportionaliteten i valen. Något som s mest av allt eftersträvar eftersom det skulle gynna det största partiet.
Det lutar alltså åt små förändringar av grundlagen, om några alls, trots enigheten mellan regeringspartierna och mp.

Däremot har s-ledningen än en gång fått lära sig att den inte kan ta stödet från Peter Eriksson & Co för givet. Det är en lärdom som kan vara nog så skrämmande för Mona Sahlin inför nästa val.