Nyckelhålsmärkningen var ett skämt, livsmedelsverket en koloss som inte åstadkom någonting och så vidare, skrev de till mig. Jag fick tips om den ena sajten efter den andra, som handlar om vad vi stoppar i oss. Jag upptäckte en hel liten vetenskapsvärld, uppbyggd av både forskare och så kallade vanliga Svenssons, på nätet.
"Vi tar ingen livsmedelsskit" skanderade de, ungefär som Grynet i den populära ungdomsserien. Jag tror faktiskt vi har en liten matrevolution på gång. Darra livs- medelsindustri!

Men samtidigt slår det mig att som åsnan hamnar jag mellan alla hötappar. Alla har åsikter. Åt precis alla håll. Vem ska jag lita på? Vem är trovärdig? Vilket larm är farligast? Forskarna och experterna flockas ute på nätet och alla har sin teori. Nördkunskaperna flödas. Och i mitten står vi normalkloka och försöker förstå.
Då kan man ju alltid luta sig mot det äktsvenska ordet lagom. Och lagom är ju alltid bäst, det vet vi. Men vad är lagom i dag? När jag dök in på alla matsajter med alla självutnämnda livsmedels-experter blev jag ännu mer förvirrad.
Enklast är förstås att flytta ut på landet, skaffa djur och odla själv. Då har man full koll.

I flera år har jag betraktat de unga solskräcksföräldrarna och tänkt det där kan väl inte vara bra. De smörjer barnen med solfaktor 50 och klär dessutom på dem solavstötande kläder så de ser ut som små astronauter. Ingen hud får synas. Cancerhotet har skapat detta beteende.
Men det måste finnas ett nyttigt mellanting mellan bränd unge och albylfärgad unge, försöker jag hävda. Men icke. Här ska skyddas. Och vad händer. Nu talar vi om D-vitaminbrist. Som vi får i oss via fet fisk (huu, då kan man bli tjock och tänk om den finns i miljöfarliga Östersjön!) eller sol.

Barn behöver sol, fick jag lära mig redan som liten - annars skulle vi få rakitis, vi skulle helt enkelt bli bensköra. I Sverige toppar vi ligan tyvärr, vad gäller just benskörhet, precis som Finland, Norge, Island - ja överallt där solen är framme för lite.
Men på grund av våra solresor till södern och dåligt solvett ökade malignt melanom (hudcancer) och solskräcken slog till, allra mest hos unga föräldrar. Ingen hörde dem som talade om den viktiga antioxidanten D-vitamin. Ingen hörde dem som talade om MS och benskörhet, om lårbenshalsar som knäcktes som tandpetare när man kom upp i åren. För lite D-vitamin ger allvarliga skador på skelettet.
När jag försöker bringa reda i sol- och fettskräcken så hamnar jag återigen på lagom. Sola lagom, ät lagom mycket fet fisk.

Det verkar ju rimligt, men då säger dessa unga föräldrar: Vad är lagom? Vi vill veta exakt. Hur mycket fisk per vecka, vilken fisk per vecka? Hur mycket sol, hur länge/ofta/hudtyp osv.
Den nya generationen vet inte vad lagom är. Det verkar vara ett ord på utdöende. De vill ha exakta manualer. Hur mycket sol, hur mycket fett? De går regelbundet in på nätet och läser och kommer ut ännu mer förvirrade. De kan för mycket och för lite. De har inget helikopterperspektiv - de har skaffat sig tunnelseende.

En typisk nätsjukdom. Att vara ute mycket på nätet gör att man fullständigt tappar perspektivet.
Hur ska vi förhålla oss till forskarnas alla larm? Vem vinner kriget om vår hälsa? Är det de som har de farligaste rönen, de största forskarpengarna, de duktigaste PR-människorna?
Dags att plocka fram ett annat äkt-svenskt uttryck: sunt förnuft.
- Mamma, säger mina barn då. Hur definierar du sunt förnuft 2008?