Jag är nog egentligen ungefär 49 år. Inte alls 61. Det vore toppen att få ett papper på det, som bevis.
Det finns de som faktiskt talar om att skrota begreppet kronologisk ålder (den åldern som står i passet) som bedömningsgrund. Istället vill man tala om funktionell ålder, vilket skulle kunna innebära att doktorn bedömer att min verkliga ålder egentligen är 49, istället för 61, och ger mig en slags attest på den åldern. Den kan jag sedan slänga fram när arbetsmarknaden försöker sortera bort mig på grund av att jag föddes 1947 och anses för gammal.
Frågan är avgörande: Hur gammal är du?
Sedan börjar sorteringsmaskinen arbeta. Och det handlar inte bara om oss "äldre". Även unga människor drabbas, de sorteras bort när maskinen generaliserar och bedömer att de inte kan något för att de bara är 22. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är rekordhög.

Åldern borde bara vara en siffra. Men så är det inte. Det är en bedömningsfaktor. Som vi borde skrota.
Vi som är födda efter kriget har uppfunnit såväl tonår, dagis som behåbränning.
Vi, köttberget, fortsätter ta plats och vill absolut inte bli jämförda med våra föräldrar.
Vi är inte som 60+ var förr. Dagens 60+ går sin egen väg. Blir inte tant eller farbror utan fortsätter som förr fast lite tjockare, lite gråare och gärna lite bitchigare. Enligt åldersforskarna kommer vår genomsnittliga livslängd ligga på 90 år!

Vad är det som hänt?
1. Vi håller oss i betydligt bättre form. Vi äter rätt, motionerar, har koll på blodtrycket och magmåttet. Så har vi hittat yogan, denna härliga stretch för stela kroppar.
2. Vi älskar oss själva så till den milda grad att vi inte vill ändra på oss.
Den mobila livsstil vi har haft de senaste åren tar vi med oss. Vi jobbar aktivt med att hålla oss mentalt unga. Vi löser korsord och sudoko hysteriskt för att tvinga hjärnan arbeta.
3. Vi är uppfostrade under ungdomshypen som pågått i decennier och där allt som är ungdomligt helt enkelt var bäst. Ordet gammal blev en rysning och fick oss att associera till blöja. Därför denna överspända attityd mot allt som luktar gammalt.
Vi grenslar en HD istället och styr ut mot vår andra frihetstid, den som påminner om våra tonår. Inga barn, inga skulder, massor av tid.
4. Föryngringsmetoderna är hur många som helst. Ge oss lite botox i pannan och vi ser genast yngre ut. Vi är storkonsumenter av allt som börjar med Anti-Age. (Vi vill inte vara yngre, vi är rätt nöjda med vår ålder men vi blir mycket glada om man säger att vi ser yngre ut.).
5. Pengar. Vi kommer inte att bli fattigpensionärer. Vi har råd att uppfylla våra drömmar. Och vi gör det redan innan vi fyller 65.
6. Vi tar ton. Det har vi alltid gjort. Vi har format samhället och tänker fortsätta att göra det. Det kommer att bli sushi på "hemmet". Vi är redan i full färd att göra om "hemmet" så det passar oss. Glöm trygghetsboende.

Kolla listan här bredvid.
Arbetsföra, begåvade initiativrika, kreativa personligheter som fortfarande är högst verksamma, trots sin ålder. Men vad är det som förenar dem? Jo, att de väljer själva om de vill arbeta vidare efter 65. De är (nästan) alla antingen ägare som bestämmer själva när de tänker pensionera sig, eller frilansare och egna företagare inom kulturvärlden. Hade de varit anställda hade de varit utrensade för länge sedan. Där efterfrågas ingen över 65. Där applåderas de som väljer att gå några år före pension.
Men vad händer om några år när alla vi på köttberget ska ut från arbetsmarknaden. Det har Sverige egentligen inte råd med.
Vi kommer att få se en mängd uppfinningsrika sätt att hänga kvar på arbetsmarknaden. Inte längre som fast anställda utan mer som hyrenpsionär.se. Och vi kommer att kunna erbjuda det mesta från ekonomiska tjänster till att köra hem bilar. För något ska vi göra fram till 90-årsåldern. Mata duvor - glöm det!

AMELIA ADAMO
är chefredaktör för M-Magasin