TS: Inte särskilt väl. Det är inte mig utan boken detta bör handla om.
DR: Jag tycker att det är intressant att se den mediala processen och en fascinerande upplevelse att hamna i stormens öga.
Skandalboken har den kallats i medierna.
TS: Det är felaktigt om man menar att det vi gjort är skandalöst, men riktigt om man syftar på det som gänget kring kungen har gjort.
Skrev ni boken för att tjäna pengar?
TS: Svar nej! Jag har alltid varit intresserad av människor och vad som format dem, att titta bakom de mediala schablonerna, bakom klichébilderna av de mäktiga männen.
DR: Jag är en sanningssökare. Jag tycker om att öppna stängda dörrar innanför vilka alla hör att det mullrar men ingen annan törs öppna.
Thomas, din förre förläggare Per Gedin, som introducerade dig till din nuvarande, ville först att du skulle skriva om Hell’s Angels. Varför gjorde du inte det i stället?
TS: Jag kände att jag inte ville sitta på Angel’s Place i Ulvsunda industriområde och intervjua Tomas ”Dalle” Dahlén. Det verkade inte vara någon bra miljö.
Hade det varit farligare än att skriva ocensurerat om kungen?
TS: Jag var rädd för att åka på gängstryk av dem likt en gång Hunter S Thompson. Från kungagänget fruktar jag inget fysiskt våld, däremot att de sätter igång en smutskastningskampanj mot mig och mina medarbetare.
Är det ingen som har försökt stoppa boken?
DR: Vi och vår förläggare har varit utsatta för obehagliga påtryckningar från oväntat håll som vi har uppfattat som sändebud från kungagänget. Varifrån vill vi inte precisera.
Rykten om kungens leverne har alltså florerat i årtionden. Tycker ni att ni har fått fram något väsentligt nytt?
DR: Jag tycker att kungens koppling till den undre världen är chockerande nyheter. Och det faktum att vissa av flickorna kom från Carl Serungs klubbar.
TS: Jag har hört talas om kungens smak för damer och det här gängets sätt att ta för sig bland Stockholms unga kvinnor ute i nattlivet förut. Men när jag fick höra om hans koppling till en av de mest ökända grovt kriminella i stan och att de hade befunnit sig på hans svartklubb, då tappade jag hakan.
Men kan verkligen kungen ha varit så omdömeslös?
TS: Ja, eftersom han har omdömeslösa rådgivare.
DR: Och för att han är präglad av att inte få lov att tänka själv, han har hela tiden haft en organisation omkring sig, aldrig fått lära sig att leva ett självständigt normalt liv.
Ligger allt det ni skriver om långt tillbaka i tiden? Handlar inget om hans leverne i nutid?
TS: De senaste uppgifterna är från fasanslakten i Slovakien 2008. Då avslutar kungagänget på en strippklubb i Bratislava. Men nu är de ju alla lite till åren komna, orkar inte hålla igång som förut. Dessutom har mobilkamerorna gjort allt mer riskabelt.
Fick ni aldrig kalla fötter? Tvekade ni aldrig under de år ni arbetade med boken?
TS: Om att slutföra projektet? Aldrig någonsin.
DR: Tvärtom. Jag blev mer och mer motiverad.
En jurist har ju läst manus före publicering. Hur mycket fick ni stryka?
TS: Inte mycket. Det var några formuleringar som kunde misstolkas och vi har själva valt att dämpa språket som hade kunnat bli grovt. Vi har inte varit ute för att skildra de sexuella eskapaderna i första hand och vi ville inte genera monarken på det sättet.
Elisabeth Tarras-Wahlberg sa i tv att hon kunde se att ett och annat var bortplockat för att man inte skulle kunna komma åt er.
TS: Det kan jag inte förstå. Vad har hon då för kunskaper?
DR: Vi vet att hon vet och hon vet att vi vet att hon vet att vi vet.
TS: Allt är ju ett spel för gallerierna, det är charader vi upplever nu. Hovet vet det. Kvällspressen vet det. Det är en märklig situation vi befinner oss i.
Er medarbetare Tove Meyer fick sparken från Sveriges Radio för sin medverkan till boken. Hur ser ni på det?
TS: Fegt, ryggradslöst, omotiverat, opportunt.
DR: Jag börjar misstänka att radions vd Mats Svegfors är jaktkompis till kungen.
Förre PO Pär-Arne Jigenius skrev i DN att landets mest offentliga person i praktiken kan vara försvarslös mot mediala övergrepp i det påstådda allmänintressets tjänst. Är det så?
DR: Åter detta vadderande av den person som är statschef i Sverige.
TS: Varför skulle kungen behandlas annorlunda än statsministern? Och vi har inte begått något övergrepp.
Har ni inte?
TS: Kungen har själv flyttat ut sitt privatliv från hemmets härd till Stockholms nattklubbar, svartklubbar, skärgårdsöar, segelbåtar. Det tycker jag inte är att själv värna om det.
Men är det inte i förlängningen synd om kungafamiljen?
DR: I den här typen av omständigheter blir alltid familjen drabbad. Den har antagligen varit fullt medveten om det mesta och ansvaret är hans, inte vårt.
Vad anser ni om hans framträdande i älgskogen?
DR: Jag är glad att han inte stod och ljög. Han var en rakryggad karl för sin hatt i det ögonblicket. Till skillnad från hans vänner som blåljög för ”Kvällsöppet”.
Hur tror ni att fortsättningen på det här kommer att bli?
TS: Om den seriösa debatten tar vid sen den om våra källors trovärdighet och våra syften lagt sig, då kan diskussionen om bokens budskap ta vid.
Som är vadå?
DR: Att diskutera statschefsrollen i vårt demokratiska samhälle.
TS: Ja, problematiken när medierna och svenska folket inte tar den rollen på djupaste allvar utan fortsätter att behandla kungen som den lille ansvarsbefriade prinsen på Haga. Jag vill vädja till alla att upphöra med det.
Tycker ni helt enkelt att han ska abdikera?
TS: Det vore oerhört korkat av oss att överhuvudtaget tycka någonting om den saken.
Är någon av er uttalad rojalist? Eller republikan?
DR: Nej. Men jag är med i sällskapet Gustafs skål med bland andra Christopher O’Regan. Jag älskar historia, jag älskar vårt gamla tusenåriga kungarike. Vad jag vill är att få vara med och beskriva ett snitt ur denna vår historia.
TS: Jag tror att forskare om hundra år kommer att vara tacksamma över att den här boken finns. Den är kontroversiell som bara den just nu, men tänk om det hade skrivits en bok av det här slaget om en samtida Karl XII eller Karl XVi Det hade varit gefundenes Fressen för dagens forskare. Jag tycker att vi har gjort en insats för historieskildringen.

PS!

Kristoffer Lind, kungabokens förläggare, är mån om att påpeka att han även ger ut en helt annan sorts böcker. Han kommer ilande med senaste verket: ”Sonetter” av William Shakespeare, tolkning och kommentar av Eva Ström.