Jenny Östergren: Ingen har fått veta eftersom en treårings ord inte kan vara sanningen

Den här historien är alldeles sann och samtidigt helt overklig för alla inblandade. Ty vissa saker händer inte.
Den idylliska förskolan har allt. Fantastisk personal, god mat, fina lokaler och ett grundmurat rykte som en alltigenom trygg plats att lämna sitt barn på. Utan skuld och med stor glädje vinkar föräldrarna hejdå dag efter annan.
Förskolan har allt utom manliga medarbetare. En dag presenterar personalen den nya fröken Per. Per blir redan första veckan omåttligt populär. Han är snäll. Han är rolig. Han kan till och med trolla bort en glasspinne i munnen. Per får snart förtroendet att ta emot de barn som kommer tidigt på morgonen och stänga dagiset när ingen annan är där.
Och tiden går. Det firas Halloween och Lucia. Julen passerar och påsken och så blir det sommarlov med uppträdanden av barn under syrener som just precis då släpper sina blommor i ett skirt sommarregn.
Det enda tråkiga är att Per ska sluta, liksom en treårig pojke. Ingen förstår riktigt varför men vikariatet är slut och Per får många presenter och ett fint tal från pappan till ett barn som han stått extra nära.

Nästa höst kallas till stormöte. Och verkligheten visar sig ha varit en annan.
Föräldrarna till treåringen som slutat orkar inte tiga längre. De vill att alla ska få höra den berättelse som nått personal och polis redan ett halvår tidigare. En berättelse om sexuella övergrepp, om fotografier och vuxnas förbjudna lek med barn när ingen annan ser på.
BUP är redan inkopplat. BUP bekräftar barnets upplevelser. Andra barn har nämnts i pojkens vittnesmål. Andra barn som inför oförstående föräldrar under samma period vägrat gå till dagis och klagat på smärtor i underlivet.
Något obegripligt har hänt men ingen har fått veta. Ingen har fått veta eftersom en treårings ord inte kan vara sanningen. En treårings vittnesmål väger inte lika tungt som en vuxens så hur kan man vara säker på att det som ingen vill höra talas om verkligen har hänt?
Kanske är det tryggast att inte lyssna alls. En förflugen fantasi får inte bli häxjakt på oskyldiga män. Att peka ut någon som pedofil är också ett brott. Vi vill tro gott om människor, inte ont.
Per nekar till brott. Enligt polisen finns inte tillräckliga bevis för åtal. Privata förskolor har inga eller få möjligheter till omplacering och förskoleledningen, som erbjudit honom att stanna hemma med lön, har som enda alternativ att låta Per arbeta kvar till vikariatet tar slut.
Sen får han jobb på en ny förskola.

I efterhand vittnar professionella behandlare att flera barn har blivit utsatta för sexuella övergrepp. De påpekar också att samma barn under lång tid lämnats i vården av sin förövare trots att de berättat, på sitt sätt och med sitt eget språk.
Efter två år och ännu fler vittnesmål gör polisen en husrannsakan. Det är fortfarande osäkert om förundersökningen någonsin kommer att räcka till åtal.
Undersökningar från brottsförebyggande rådet tyder på att upp till 90 procent av de anmälda sexuella övergreppen på barn aldrig leder till åtal.
Men det viktigaste är kanske frågan om vem som ska lyssna på barnen.
Berättelserna finns där. Barnens uttryck är deras sanning, i mod och litenhet.
Och vem ska ta dem på allvar om inte vi gör det?

Av Jenny Östergren
redaktionen@expressen.se