ANNONS:

Brukar du skölja ner maten i avloppet?

Tack för din röst!
Du har redan svarat på frågan.
Visa resultat
Snittbetyg:
STÄNG

Brukar du skölja ner maten i avloppet?

ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Previous Next
Fullscreen
1 / 8
Kompisarna Cecilia Rindbäck Vangbo, 40, och Malin Davidson, 44, lever sin dröm - som Frida och Agnetha.
 Foto: Sebastian Niemi-Carlsson
Cecilia på scenen.
 Foto: Maria Andersson
"Gör vi det inte nu blir det aldrig av", sa Cecilia och Malin till varandra.
 Foto: Mattias Thuvander
Tjejerna på scen under Salafestivalen 2012. "Våga ha roligt och hitta just din grej. Måhända kommer ingen att tacka dig, men vad gör det?", säger Cecilia.
 Foto: Maria Andersson
Lotta falk öppnade en delikatessbutik i Varmsätra utanför Sala.
 Foto: Andreas Apell
För två år sedan öppnade dörrarna till sin delikatessbutik. "Det är många äldre kvinnor som har varit inne hos mig och sagt att "du har förverkligat min dröm".
 Foto: Andreas Apell
Jessica Engelbrekt skriver egna låtar.
 Foto: Stefan Edetoft-Expressen
Jessica har hittills haft två spelningar. Den andra var i en kyrka under en trivselkväll, där hon spelade elva låtar plus ett extranummer. "Det gick jättebra! Det var en enorm känsla att folk kom fram efteråt och sa "Tack, vad fint det var".
 Foto: Stefan Edetoft-Expressen

Möt tre kvinnor runt 40 som lever sin dröm

  • Dela
  • Facebook
    XXXX
  • Twitter
    XXXX
  • Mejla

Hon mimade till Abba när hon var liten. När Söndags reporter Cecilia Rindbäck Vangbo hade fyllt 40 startade hon ett band som spelar Abba-låtar.

Är det så att vi måste bli "medelålders" för att äntligen släppa taget och våga leva drömmen?

Läs om tre kvinnor som gör det!

ANNONS:
CECILIA RINDBÄCK VANGBO

Ålder: 40.

Gör: Frilansande redaktör och reporter.

Bor: Sala.

Familj: Man och två döttrar, tio och sex år.

Intressen: Sång och musik. Sjunger i "Gimme! Gimme! Gimme! - A tribute to Abba" och i ett akustiskt band tillsammans med en gitarrist.

LOTTA FALK

Ålder: 44.
Gör: Butiksägare, driver Silverstadens Delikatesser.
Bor: Varmsätra, utanför Sala.
Familj: Man och två döttrar, nio och tolv år.
Intressen: Leder barngymnastik, springer mycket och ska även börja på gym under hösten. "Jag försöker hitta egentid, det blir ett andrum när jag tränar."

JESSICA ENGELBREKT

Ålder: 42.
Gör: IT-konsult.
Bor: Bergsjön i Göteborg.
Familj: Singel med fyra katter och vattensköldpadda.

Experten: Att fylla 40 är en spark i rumpan

40 bast och "mitt i ­livet". En svindlande känsla för somliga. För andra en ­morot att ta tag i sina drömmar.

- Man får mer tid att tänka på sig själv, det blir en spark i rumpan, ­säger KBT-terapeuten Maria Farm. Maria Farm, KBT-terapeut Foto: Magnus Jönsson Maria Farm, KBT-terapeut Foto: Magnus Jönsson

 

"Äh, du har en 40-årskris!" Känns det igen?

Bara för att du kanske vill skaffa en tatuering, börjar träna eller ledsnar på din man (som du varit ihop med sedan avslutningen i sjuan ...)

Att fylla 40 ses ofta som ett vägskäl och är symboliskt laddat för många.

- Det är stort i vår kultur, det är den ­ålder man pratar om där man är mitt i ­livet. Mycket har hänt och man har förhoppningsvis en hel del kvar, säger ­Maria Farm.

Det finns en symbolik i att tänka sig in i att det är nu eller aldrig. Man kan få extra sporrar att komma igång med nya utmaningar, man står mitt i sitt eget liv och inser att man kan påverka det.

Många har kommit en bit in i familjebildandet: barnen är lite större, får andra behov och det finns tid över.

Att vi mognar ger också mer inre trygghet - vi måste inte längre behaga andra och vara till lags för att känna att vi ­duger.

Att vara söt, snäll och trevlig får inte lika mycket fokus längre. Det ger stor ­frihet.

- Det är vad jag gör som bidrar till min attraktionsförmåga. Det främjar personlig utveckling att vända fokus från yta till innehåll, säger Maria Farm.

MARIA FARM TIPSAR

Så gör du för att våga ta steget:

* Inse värdet

Vad är det värsta som kan hända om du förverkligar din dröm? Vi föreställer oss lätt katastrofscenarier. Om du ska stå på scen kanske du tänker att det inte kommer någon och tittar? Skulle det verkligen innebära en katastrof? Kan du prova ändå, bara för att det finns ett värde i att prova?

* Gör en lista

Vilka bra saker kan hända när jag gör detta? Vad kan bli roligt och spännande? Skriv ner på en lista så att det blir tydligt och konkret.

* Lyft blicken

Föreställ dig ditt liv ut­ifrån. Våga byta jobb och ta nya kontakter. Du kanske är lite hämmad socialt? Prova att skapa nya relationer. Lyft blicken från nuet och titta fem år in i framtiden och jämför att du inte försökt kontra att försöka NU.

* Skjut inte upp

Nu fyller jag 40, hur tänker jag när jag fyller 50? Vi fastnar ofta i det dagliga och tänker "äsch, jag gör det någon annan gång." Skjut inte upp till i morgon vad du kan göra i dag. Att inte prova kan vara värre.

* Vänd på steken

Tänk så här: om ditt barn vill uppfylla en dröm, hur skulle du råda då? Antagligen säger du: Det klart att du ska prova! "Man kämpar för sina barn, men det är inte lika självklart att kämpa för sig själv. Du måste ta hand om ditt barns förälder", säger Maria Farm.

Och du...

... glöm inte att du kan ha en otroligt inspirerande kraft på andra!

Söndags reporter bildade popband:

"Jag bryr mig mindre om vad andra tycker i dag"

Jag är på intet sätt unik vad gäller att ha närt en dröm om att få vara med i Abba. Jösses, varenda kotte stod ju och mimade i ett hopprep framför spegeln under 70- och 80-talen. Ena änden var ämnad för den blonda. I den andra stod "Frida", den mörkhåriga. Man delade upp sig efter hårfärg. Lika självklart då som nu.

Drömmen föddes redan på dagis.

Så fort chansen dök upp lekte jag med ett par pojkar som jag tvingade stå på varsin sida av den stora lekhallen. Mellan dem snurrade jag, en sexårig mini-Frida. Runt, runt, till tonerna av "Dancing Queen". Lyckligt drömmande, i en vit utklädningsklänning.

Jag var stjärnan, pojkarna tålmodiga statister.

 

Åren gick. Hopprepet hamnade på hatthyllan och fantasierna om Frida bleknade och försvann

Mitt i vuxenlivet med barn, jobb och huspyssel är det inte konstigt att man prioriterar annat än naiva barndomsdrömmar.

För något år sedan satt jag och min kompis Malin och pratade om hur ­roligt det skulle vara att sätta ihop ett band. Vi hade många gånger sagt att vi - som båda gillar att sjunga - skulle vara klockrena som "Frida" och "Agnetha", så självklart skulle vi köra Abba-låtar, hitta lämpliga outfits och försöka tänka lite show.

- Gör vi det inte nu blir det aldrig av, enades vi.

Samma kväll kontaktade vi några musiker och efter några dagar hade vi ett band.

 

Första spelningen bokades innan vi ens visste var vi skulle repa. Några ­månader senare var det dags för premiär och upp till bevis. Skulle timmarna i replokalen och nötandet av texter ge utdelning? Märkligt nog kände jag mig inte speciellt nervös, mest taggad. Vi hade väntat länge nog.

Jag och Malin stängde in oss på ett hotellrum hela eftermiddagen och kunde i lugn och ro fixa med hår och smink.

 

På kvällen, minuterna innan vi skulle upp på scen, smygkikade jag in i lokalen­ där vi skulle spela. Det var verkligen fullsmockat med folk. 650 personer (fick vi reda på efteråt) stod och väntade under det instrumentala introt.

Jag drog ett djupt andetag och försökte fokusera: Nu kör vi!

Åh wow, vilken känsla! Publiken var med oss från första låten till den sista. Det kändes som att alla kunde varenda textsnutt - det var vi och publiken i en härlig, euforisk förening. Häftigt är bara förnamnet.

Men vad var det egentligen som gjorde att jag vågade klämma mig ner i de vita stövlarna, den väldigt korta klänningen och ta micken i ett stadigt grepp?

 

Det är svårt att peka på en isolerad orsak, men generellt bryr jag mig mindre om vad andra tycker i dag än för säg tio år sedan. Jag vågar mer stå upp för vem jag är och vad jag har för behov. Jag vill göra sådant som jag tycker är kul (även om det så klart är läskigt ibland).

Jag försöker också inse att det kan vara nyttigt att man inte alltid har kontroll. I en livesituation, på en scen kan mycket hända - och det gör det, jag lovar. På en festivalspelning i somras rasade delar av trumsetet ner precis bakom min rygg. Det var bara att försöka köra vidare och ro "Mamma Mia" i land trots att ett cymbal­stativ låg och skavde mot knävecket.

Jag känner mig modig för att jag vågar bjuda på mig själv och erkänna att jag njuter av det. Att jag försöker att inte vara så typiskt jag-ska-inte-tro-att-jag-är-något-aktig.

 

Att tillåta mig att ha kul - ­livet innehåller tillräckligt mycket vardag ändå.

Så mitt tips är: Våga ha roligt och hitta just din grej. Måhända kommer ingen att tacka dig, men vad gör det?

Funderade på hur jag hade reagerat om jag som liten fått höra: "Nu du Cissi, nu ska mamsingen börja sjunga Abba förstår du. Jajemän och jag ska stå på scen på festivaler, krogar och stadshotell både här och var."

Jag hade med största sannolikhet sprungit till skogs och aldrig mer kommit tillbaka.

Frågade därför min tioåriga dotter (som också gillar att sjunga) vad hon tycker om saken:

- Det är ganska kul, jag kan lära mig av dig. Jag tycker inte att det känns pinsamt i alla fall.

Pju.

--

 

Lotta öppnade delikatessbutik:

"Jag klarar mer än jag någonsin trott"

Att öppna delikatessbutik i en småstad låter som en vågad idé, men när chansen dök upp fanns ingen tvekan. Lotta Falks dröm om att driva eget har blivit verklighet.

Lotta Falk har i många år arbetat som ­butiksanställd, senast i charken på Ica. Trots att hon trivts med det har hon länge drömt om att en dag kunna öppna eget. När den lilla charmiga lokalen, vägg i vägg med ­Systembolaget, blev ledig kände hon att hon inte kunde låta chansen rinna henne ur händerna.

- Samtidigt tänkte jag: Jösses, ska jag verkligen våga, det är ju en viss risk med att säga upp en fast tjänst, säger Lotta.

Hon satte genast i gång med att undersöka vad människor runtomkring henne tyckte om idén och när de allra flesta var ­positiva, fattade hon sitt beslut. Döttrarna hade hunnit bli lite större, hon visste att hon kunde få uppbackning från släkten med praktiska bestyr samt hjälp med att färdigställa lokalen.

- Jag tänkte att det finns en mening med det här. Ska jag göra det ska jag göra det nu, jag kan inte vänta tills jag fyller 60!

Hennes lillebror peppade också: "Syrran, prata inte bara, gör det nu! Du måste våga för att vinna".

Det har gått två år sedan Lotta slog upp dörrarna och hon jobbar i butiken tisdag till lördag. Många kunder kommer in för att köpa godsaker inför helgen, men det blir också mycket beställningar av bröllopspresenter och gåvor till olika tillställningar.

- Jag har fått så mycket positiv respons. Det är många äldre kvinnor som har varit inne hos mig och sagt att 'du har förverkligat min dröm'.

Hon säger också att det var en mognadsfråga.

- Att få barn fick mig att växa och jag har ett annat självförtroende nu. Jag klarar mer än jag någonsin trott.

 

Lottas tips:

* Lita på dig själv och din idé.

* Undersök marknaden. Hur ser behov och efterfrågan ut?

* Tänk på att din egen känsla är A och O.

* Lyssna på din känsla

 

--

 

Jessica skriver egna låtar:

"Åldern har hjälpt mig att våga"

Ett sätt att få ur sig känslor. Så beskriver Jessica Engelbrekt sin drömhobby: Att skriva låtar.

- Jag har alltid velat, men inte ­vågat förrän nu.

Jessica Engelbrekt, 42, fick sin första ­gitarr när hon var tio. Hon började i musikskolan, lärde sig noter och ackord och ville även sjunga i skolkören. Första gången Jessica och hennes kompis skulle vara med, satte musikläraren örat nära deras munnar när de sjöng och sa: "Ställ er längst bak!"

- Det var fruktansvärt! Jag har burit med mig det hela tiden och sjungit i min ensamhet, men inte inför andra. Det har bara känts jobbigt.

Gitarren ställdes undan, lusten att sjunga och spela dog.

När Jessica var 25 fick hon kontakt med en tjej som hon började spela lite grann med, men det rann ut i sanden efter en tid.

Samma tjej ringde Jessica för ett par år sedan efter att ha sett på "Idol", där en av deltagarna sjöng en Tracy Chapman-låt.

- Hon kom att tänka på mig, så jag gick ner i källaren och hämtade gitarren direkt.

Efter detta började Jessica spela sporadiskt. På hennes jobb anordnas ibland "roliga timmen". Jessica ­bestämde sig för att göra något hon aldrig tidigare vågat.

- Jag satte ihop en frågesport där jag ­spelade och sjöng.

Jessica kom i gång med gitarrspelet och började skriva egna låtar på svenska.

- Mina vänner blir berörda av det jag ­skriver, eftersom de vet att det handlar om mig. En del gråter till och med.

Jessica har också gått en kurs för att bli diplomerad coach.

- Det var som att gå hos en kurator, jag fick prata av mig väldigt mycket. Det, i kombination med att jag blivit äldre och mognat, har hjälpt mig att våga.

 

Jessicas tips:

* Känn efter och gör nya prioriteringar

* Ta klivet. Våga hoppa allt vad du kan! Det kanske gör lite ont, men belöningen är stor. Du växer som människa och mår mycket bättre.

* Känn efter. När man inte vågar håller man sig själv tillbaka. Det blir ett hål i en som inte blir fyllt. Känn efter: vad får dig att bli glad? Försök göra det lite mer, hitta något du brinner för.

* Prioritera. Du kanske inte har tid, men det handlar om prioriteringar. Skippa några tv-program och strunta i att stryka all tvätt.

  • Dela
  • Facebook
    XXXX
  • Twitter
    XXXX
  • Mejla
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Du kanske ocksÅ gillar
Relaterade artiklar
SENASTE NYTT HÄLSOLIV
ANNONS:
Visa fler

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Previous Next
Fullscreen
1 / 8
Kompisarna Cecilia Rindbäck Vangbo, 40, och Malin Davidson, 44, lever sin dröm - som Frida och Agnetha.
 Foto: Sebastian Niemi-Carlsson
Cecilia på scenen.
 Foto: Maria Andersson
"Gör vi det inte nu blir det aldrig av", sa Cecilia och Malin till varandra.
 Foto: Mattias Thuvander
Tjejerna på scen under Salafestivalen 2012. "Våga ha roligt och hitta just din grej. Måhända kommer ingen att tacka dig, men vad gör det?", säger Cecilia.
 Foto: Maria Andersson
Lotta falk öppnade en delikatessbutik i Varmsätra utanför Sala.
 Foto: Andreas Apell
För två år sedan öppnade dörrarna till sin delikatessbutik. "Det är många äldre kvinnor som har varit inne hos mig och sagt att "du har förverkligat min dröm".
 Foto: Andreas Apell
Jessica Engelbrekt skriver egna låtar.
 Foto: Stefan Edetoft-Expressen
Jessica har hittills haft två spelningar. Den andra var i en kyrka under en trivselkväll, där hon spelade elva låtar plus ett extranummer. "Det gick jättebra! Det var en enorm känsla att folk kom fram efteråt och sa "Tack, vad fint det var".
 Foto: Stefan Edetoft-Expressen