ANNONS:

Håller du igen på sockret?

Tack för din röst!
Du har redan svarat på frågan.
Visa resultat
Snittbetyg:
STÄNG

Håller du igen på sockret?

ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Monika Nyström sörjde mellan tolv och två när barnen var i skolan. Foto: Ylwa YngvessonMonika Nyström sörjde mellan tolv och två när barnen var i skolan.  Foto: Ylwa Yngvesson

Monika: "Min man dog på vår bröllopsdag"

  • Dela
  • Facebook
    XXXX
  • Twitter
    XXXX
  • Mejla

på deras bröllopsdag.

- En tår rann från hans ena öga, sedan var det över, säger hustrun Monika.

Men redan då bestämde hon sig.

- Ingen bitterhet ska fylla mitt hjärta.

ANNONS:
Sök hjälp med sorgen

Församlingarna har sorgegrupper som är öppna för alla, även för dig som inte vanligtvis besöker kyrkan. Jourhavande präst finns nattetid på telefon, 112.
svenskakyrkan.se

 

Cancer- fonden
Har ett forum på sin hemsida som heter "Sorg och minnen". Går också att ringa dagtid (020-59 59 59) eller få hjälp av samtalsvän via internet.
cancerfonden.se
 

 

Sorginfo.se
Bra vägledning med massor av information finns på Sorginfo, en hemsida som startats av en ung kvinna vars man oväntat dog i en hjärtinfarkt.
sorginfo.se

 

Att läsa:
"Så länge jag minns finns du" av Ida Gamborg Nielsen.
En minnesbok för barn som förlorat en förälder, ett syskon eller någon annan närstående.
"Barns sorg" av Atle Dyregrov och Elin Hordvik.
Några råd till familj och vänner om barns sorg.

Dagmamman Monika Nyström från Åkersberga var lyssnarnas val i den senaste omgången av "Sommar" i P1. Hennes finstämda och nära berättelse om makens Tomis sjukdom och hans sista år i livet berörde många.

Att hon dessutom kunde visa att det faktiskt finns ett liv bortom den svåraste sorgen gav också många hopp.

 

Ryggsmärta mitt i idyllen

Varje höst brukade Monika och Tomi åka på kärleksweekend.

Barnen Elias och Selma fick stanna hos mormor eller farmor.

- Vi ville vara för oss själva en stund, få rå om varandra ett par dagar. Och vi var noga med att det var bara för oss två, säger Monika.

Hösten 2007 bokade de ett lite lyxigt rum på hotell Strindberg vid Tegnérlunden i centrala Stockholm.

Monika och Tomi Nyström hade det bra, lugnt och skönt. De åt och promenerade och badade. Men det var en sak som inte riktigt stämde.

Tomi, som var polis, hade då och då haft lite ont i ryggen. Så där som de flesta har.

Men den här helgen var det värre än vanligt. Det värkte och Tomi hade svårt att tänka bort det, trots att han var bra på att tåla smärta och trots att allt runtomkring, och speciellt då livet med Monika, egentligen inte kunde vara bättre.

- Han klagade inte, men det var tydligt att han hade mycket ont.

 

Allt stannade upp

Efter helgen gick Tomi till husläkaren. Han trodde det var diskbråck, vilket var den mest naturliga förklaringen.

Men läkaren tog också några prover.

En fredagseftermiddag någon vecka senare var Tomi ute och handlade. Han hade köpt någon elektronikpryl på Elgiganten och var på väg hem i bilen.

Då ringde mobilen.

Det var husläkaren och det hon sa kanske man inte ska säga till en person som sitter bakom ratten i en bil.

- Du har en tumör i ryggen.

När Tomi öppnade ytterdörren till radhuset i Åkersberga stod han först tyst. Monika ropade hej från köket. Så kom han in och han sa bara kallt:

- Jag har cancer i ryggen.

Monika tittade upp.

- Det var som om allt stannade upp och jag minns hur rädd han var, hur ledsen han var och hur förtvivlad jag blev.

 

Drömde om ett piano

Vi sitter vid köksbordet i samma radhus och det är ett trivsamt hus, fyra rum där uppe varav ett var för barnen Elias, 8, och Selma, 7, och ett större där nere. En liten trädgård där utemöblerna står inpackade för vintern.

Ett stort svart piano i vardagsrummet och en ansenlig mängd gitarrer där uppe tyder på att musiken frodas.

- Det var mest Tomi, säger Monika. Han ville alltid att vi skulle köpa ett piano.

Sedan fick vi ett, men då var han inte längre med.
Vid entrédörren på framsidan ligger barnens alla saker i en organiserad röra. Cyklar, skidor, pulkor, en rockring, några leksaker. Det är ingen tvekan om att det är en barnfamilj som bor där.

 

Lars Winnerbäck tackade

I somras var Monika en av sommarpratarna i radioprogrammet ”Sommar” i P1. Hon var lyssnarnas val och hennes program blev mycket uppmärksammat. Monika pratade om livet med och utan Tomi. Och hon gjorde det på ett mycket nära sätt som berörde alla som lyssnade. En av dem var artisten Lars Winnerbäck. Monika spelade två av hans låtar i programmet, bland annat "Om du lämnar mig nu", och efteråt mejlade han henne. Han tackade för programmet, för det jag hade berättat. Det kändes jättebra.
 

 

En tyst fredag
Kvällen efter beskedet från husläkaren var det tystare än vanligt men Monika och Tomi ville ändå att det skulle bli en fin fredagskväll för barnen. De gjorde det de brukar och nattade sedan Elias och Selma. Sedan släppte allt, säger Monika. Vi bara sjönk ihop utanför dörrarna till barnens rum och vi grät.
Då sa också Tomi något som Monika bar med sig, och fortfarande tänker på.
- Om jag ska klara av det här så klarar jag inte av att trösta dig också.

Tumören satt fast i nerverna mellan kotorna i Tomis rygg. Den var 5 x 2 centimeter och den växte snabbt. Han opererades den 18 december och samma kväll frågade Elias:
- Kommer pappa att dö nu?

 

Jul på sjukhuset

Den julen firade familjen på sjukhuset.
- Vi öppnade julklappar, vi spelade spel och hade det så mysigt vi kunde.
Till nyår fick Tomi komma hem på permission. De öppnade en flaska Pommac vid tolvslaget och tittade på fyrverkerierna.
- Det var ungefär som vanligt.
Men efter helgerna började en lång period med strålning och cellgiftsbehandling.

 

"Han var godhjärtad Bröllopsdag den 29 juni 2002.  Foto: Ylwa Yngvesson Bröllopsdag den 29 juni 2002. Foto: Ylwa Yngvesson"
De var båda 32 år då och Monika var förskollärare och hade barnen hemma i huset som dagmamma. Hon hade träffat Tomi på lärarutbildningen och de hade flyttat ihop.
- Jag föll för att han var så godhjärtad, säger Monika. Och snygg, förstås. En riktig svärmorsdröm. Dessutom sopsorterade han, det gillade jag.
De bodde först i en tvårumslägenhet i Sundbyberg, men när de gifte sig den 29 juni 2002 var det i Leksand, där Monika har sina rötter. Där köpte de också ett fritidshus.
Tomi hade sadlat om från lärare till polis och fått jobb som närpolis i Åkersberga. De fick två barn och de flyttade till radhuset i Åkersberga.


Smärtan kom tillbaka

Sommaren 2008 avbröts Tomis behandling. Han klarade inte mer strålning och läkarna såg inte längre några cellförändringar. Hoppet återvände, även om det aldrig kändes riktigt lugnt.
- Det var en sådan ovisshet, säger Monika. Och i dag kan jag säga att sorgen är ingenting jämfört med ovissheten. Det har jag lärt mig.
Familjen reste på semester till Skottland och det gick ganska bra under hösten.
- Den julen gjorde vi allt man kan tänka sig, köpte allt, åt allt, det var på något sätt som en tyst överenskommelse om det var vår sista jul tillsammans.
 Tomi pratade om att börja jobba så smått efter nyåret, men då på julaftons kväll smög sig smärtorna i ryggen på igen. Precis som de hade gjort på hotellet vid kärleksweekenden ett drygt år tidigare.
- Nu är det tillbaka igen, sa han. I ryggen.

Vid röntgenundersökningen hittade läkarna en ny tumör och cancern hade dessutom spridit sig.

 

Monika skrattar och ler mycket tillsammans med sina barn.  Foto: Ylwa Yngvesson Monika skrattar och ler mycket tillsammans med sina barn. Foto: Ylwa YngvessonMellan hopp och förtvivlan

Monika saknade stöd under den här tiden. Varken barnen eller hon själv fick någon hjälp att tala om via vården. Det var svårt att vara anhörig. Och sorgen och sorgearbetet är något som Monika pratar om i dag när hon håller föredrag.
- Hur reagerar man som fyraåring när ens förälder får cancer?
Våren 2009 levde familjen mellan hopp och förtvivlan.
- Det var som om varje sekund var Tomis sista, vi visste att han kunde dö när som helst. Mycket gick på rutin.


Dog framför familjen

Det var helgen efter midsommar, den 29 juni, samma datum som de gift sig sju år tidigare. På självaste bröllopsdagen. Tomi hade flyttats till Bylegård i Täby där man bedriver palliativ vård, alltså vård i livets slutskede.
 Hela familjen var där och det var natt. Monika låg i timmar och strök Tomi över hans rosslande bröst.
Läget var mycket allvarligt för Tomi.
- Vi sa till barnen att vi skulle sova där den natten och att pappa nog inte skulle leva nästa morgon. Så läste vi en godnattsaga, de somnade.
Klockan 4:20 på morgonen vaknade Elias till. I samma ögonblick rann en tår från Tomis ena öga.
Han dog där i sängen med familjen runt sig.
- Efteråt stod folk och väntade på att jag skulle bryta samman. Men jag gjorde inte det, jag höll fast vid rutinerna, för barnen skull, kanske. Ibland tvingade jag mig själv att sörja mellan klockan tolv och två på dagarna när de var i skolan.
- Tiden som sedan kom kunde jag gömma under en filt på soffan kvällarna när de somnat.  Jag visste inte hur jag skulle bete mig, hur jag skulle vara. Jag ville bara inte gå ner mig.

 

"Ingen bitterhet ska fylla mitt hjärta"
Det har gått två och ett halvt år och Monika bor kvar med sina barn i radhuset. Hon sa från början att hon aldrig skulle träffa någon ny, men har börjat tänka annorlunda nu.
- Selma säger att hon gärna skulle vilja ha en lillasyster. Hon har till och med föreslagit någon pappa på bussen.
Monika skrattar mycket när vi pratar om det som hänt.
- Jag har valt att vara så lycklig jag kan, säger hon. Jag har faktiskt en skyldighet att ge mina barn en lycklig barndom. Men vem vet hur det är om fem år. Reaktionen kanske kommer då.
I sommarprogrammet i radion sa hon:
- Ingen bitterhet ska fylla mitt hjärta.
Det är så hon försöker leva i dag.  Och så plockar hon fram en bok av favoritdiktaren Eeva Kilpi och bläddrar fram en sida:
"När du gått betraktar jag spåren efter dig: de lyckliga rynkorna kring mina ögon.


  • Dela
  • Facebook
    XXXX
  • Twitter
    XXXX
  • Mejla
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Du kanske ocksÅ gillar
Relaterade artiklar
SENASTE NYTT HÄLSOLIV
ANNONS:
Visa fler

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader