EXPRESSEN.SE
Johan Grönberg, 43, Marie Sving, 38, och deras barn  Morris, 2, och Myra, 3.

Johan Grönberg, 43, Marie Sving, 38, och deras barn Morris, 2, och Myra, 3.

Foto: Anna-Karin Nilsson

Visa i helskärm
1/1

Marie, 38, vädjar om hjälp efter dödsdom

Marie Sving, 38, vägrar att dö.

I veckan visade det sig att hennes ovanliga cancer har spridit sig i kroppen - och läkarna ser dystert på läget. Nu söker Marie Sving desperat hjälp utomlands och hoppas på ekonomisk hjälp.

- Ni kan säga vad ni vill, men jag tänker inte dö.

Vi träffar Marie Sving på hennes 38-årsdag i radhuset i södra Stockholm. Familjen firar med tårta som Marie inte äter. Allt är nämligen inte som vanligt. I maj förändrades allt när hon var på ett gynekologbesök.

- När gynekologen tittade in så blev hon helt vit i ansiktet, då förstod jag, säger Marie Sving som hade haft smärtor i underlivet i flera dagar.

Strax därpå visade det sig att hon drabbats av en aggressiv livmoderhalscancer.

- Den växte explosionsartat men var inte spridd.

Planerna på att inreda det nya huset där de bott en vecka stannade av helt.

- Fem veckor senare hade cancern vuxit från att ha varit mikroskopisk till att bli stor som en apelsin, säger Marie Sving.

Hon fick cellgifter för att stoppa tumörens tillväxt och för att förbereda för operation. Tumören slutade växa och livmoder, äggledare och lymfkörtlar opererades bort. Efteråt kompletterade man med strålning och fler cellgifter för att hindra att den aggressiva cancern kom tillbaka.

Skulle börja leva sitt nya liv

I tisdags var hon färdigbehandlad.

- Jag skulle åka in på en "slutbesiktning" på onsdag och sedan börja leva mitt nya liv. Natten mellan tisdag och onsdag hade jag otroligt ont i magen, spydde och hade diarré.

Sen kom dödsdomen.

- Läkarna sa "vi har hittat massa saker i lilla bäckenet och en förändring på lungan". Jag bröt ihop helt och gav upp. Det kändes jävligt. Johan, min man, hade varit stark hela tiden men då bröt också han ihop helt, berättar Marie Sving.

Fortfarande är det oklart exakt hur lång tid hon har kvar. Hon har flera tumörer i bäckenet och en i lungan. Dessutom har man upptäckt en förändring på njuren.

- Jag har en förstorad lymfkörtel och någon tumör som ligger alldeles där stora pulsådern delas, om tumören växer så spricker kanske pulsådern.

Kan leva tre månader till två år

Det preliminära beskedet säger att hon kan leva allt från tre månader till två år.

- Läkarna sa att de inte kan bota mig, men att de kan bromsa förloppet.

Vanligast är att man behandlar patienter med denna typ av cancerform med cellgifter - vilket innebär att man förhoppningsvis kan skjuta upp dödsdagen.

Hon har hela tiden skrivit om sin resa på Facebook och strax efter att hon berättat om dödsdomen hörde en man av sig.

- Vi pratade i tre timmar och han berättade om hur man kan påverka kroppen på olika sätt, bland annat genom självläkning, det handlar om att aktivera immunförsvaret, säger Marie Sving och berättar att hon nu ställt om sin kost och bland annat slutat att äta kött och socker.

Tänker inte dö

- Jag kände "ni kan säga vad ni vill, men jag tänker inte dö". Kan inte läkarna hjälpa mig i Sverige så finns det andra alternativ. Det sker mirakel hela tiden.

Nu har hon sett sig om efter alternativa behandlingar i andra länder. Bland annat en klinik i Mexiko där man uppger att tumören kan strypas med hjälp av självläkning, en metod som innebär kostförändring.

Enda problemet är att det kostar pengar.

Försäkringskassan och staten kan i vissa fall erbjuda ekonomisk ersättning för vård utomlands, men det sker när väntetiden är kortare utomlands eller om ett annat land verka ha bättre behandlingsmetoder eller kliniker, enligt Cancerfonden.

Professorn: behövs välgrundade bevis

Roger Henriksson är professor och överläkare inom tumörsjukdomar. Han är även chef vid Regionalcancercentrum Stockholm-Gotland.

- Cancer är en av många sjukdomar som vi och övriga världen inte klarar av på ett optimalt sätt. Det kommer alltid fram människor som påstår att de hittat nya behandlingar, säger han och berättar att många av behandlingarna inte är vetenskapligt bevisade.

- De finns de som vill tjäna extra på människors olycka.

Så det är meningslöst att söka vård utomlands?

- Nej, om det finns behandlingar som vi inte har i Sverige och som är bra utomlands så ska vi utnyttja dem. Men vi har få som åker utomlands eftersom vården är bra i Sverige. Vi hänger med och har stort internationellt samarbete inom forskningen där vi testar nya läkemedel. Det som krävs för att få behandling utomlands är att försäkringskassan och landstinget kommer fram till att det kan vara en behandling som kan ha en effekt, men det måste finnas välgrundade bevis för den effekten, säger han.

Marie berättar att hon inte har tid att vänta på försäkringskassans och landstingets beslut.

- Det tar cirka tre till fyra månader, det är tid som jag inte har, säger hon och fortsätter:

- Jag berättade om situationen på Facebook och responsen har varit fantastisk. På en timme fick jag 200 meddelanden och flera har redan börjat föra över pengar, säger Marie som hoppas att hon kan samla in mer pengar som kan ta henne utomlands.

- Läkarna i Sverige har redan dömt ut mig till palliativ vård, alltså vård i livets slutskede, men jag är inte inne i något dödsskede än.

Läkare negativ till alternativ behandling

Maries aggressiva cancertyp "glassy cell carcinoma" är väldigt sällsynt, berättar Roxane Vaziri, biträdande överläkare inom gynekologisk onkologi på Karolinska universitetssjukhuset.

- Den här är bland de ovanligaste och mest aggressiva cancerformerna. Men man brukar i många fall svara väldigt bra. Men risken är väldigt stor att den kommer tillbaka meddetsamma, bara efter att par månader efter avslutad behandling, säger hon.

- Har man ett relativt bra allmäntillstånd och om man är yngre så kan man i vissa fall diskutera operativa ingrepp. Men cellgifter på nytt är väl det vanligaste. Chansen att bli botad är liten men förhoppningsvis kan tumören krympa eller försvinna - för att sedan blomma upp igen.

Roxane Vaziri är inte helt positiv till alternativa behandlingsmetoder mot cancerformen.

- Det är inte evidensbaserat, det görs otroligt mycket försök och experimentella behandlingsalternativ överallt. Men det är ingenting som är vetenskapligt än. I de flesta fall brukar vi avråda de patienterna att söka sig utomlands. Det blir mycket kommersiella vinster som de instanserna är ute efter. Vi rekommenderar cellgifter, men det är alltså ingen behandling som botar cancerformen, men förhoppningsvis kan man få kontroll över den, säger Roxane Vaziri.

Skrivit brev till barnen

Marie Sving berättar om hur risken att dö överrumplade henne.

- Jag blev livrädd när jag fick beskedet. Mina barn är två och tre år. Jag kanske inte ens får se när de börjar första klass och tappar sin första tand. Morris, som är två, kommer inte ens att komma ihåg mig eftersom han är så liten. Men jag har skrivit brev och spelat in videofilmer både till barnen och till min man, säger hon.

- Jag är en fighter in i benet och har alltid varit det. Jag kan känna att situationen är jävlig men jag har ingen aggression. Det viktigaste nu är att jag får ihop pengar för att testa en annan metod hos någon utomlands som är expert på min form av cancer.

Marie berättar att hon är mest rädd för att barnen ska förlora sin mamma. Samtidigt tickar klockan hela tiden.

- Jag är rädd att tiden inte ska räcka till för att jag ska hitta en alternativ behandling. Mitt nästa mål är att överleva tills Myra fyller fyra år i januari.