EXPRESSEN.SE

Behandlingen är inte tillräckligt beprövad

Att behandla spridd obotlig cancer enbart med värme är en alternativ metod som det inte finns vetenskapligt stöd för. Det betyder att det inte finns studier som visar om behandlingen fungerar eller inte, hur stor nytta den eventuellt gör och vilka biverkningar den kan ge.

Hypertermi går ut på att tumörvävnaden, den angripna kroppsdelen, eller hela kroppen värms upp. Behandlingen bygger på att tumören är mer känslig för värme än vävnaderna runtomkring och målet är att tumören ska krympa eller försvinna. Teorin är att hypertermi kan förstärka effekten av cellgift och strålning och används därför ibland i kombination med dessa.

För ett par år sedan granskade SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, den forskning som finns gjord av hypertermi. SBU hittade inte en enda välgjord studie av cancerbehandling enbart med hypertermi.

Däremot fanns sex studier där hypertermi använts i kombination med konventionell behandling som cellgift eller strålning. Men de flesta forskarna bakom dessa studier konstaterar själva att det behövs mer forskning för att man ska kunna säga något bestämt om den eventuella effekten.


Hypertermi har varit omdiskuterat senaste åren. Flera cancersjuka svenskar har rest till den tyska kliniken för värmebehandling och sen krävt ekonomisk ersättning av den svenska Försäkringskassan. Försäkringskassan har nobbat, med hänvisning till att metoden inte är tillräckligt beprövad. Detta har lett till rättsliga tvister. Patienterna fick först rätt i förvaltningsrätten, men när fallen drivits vidare till kammarrätten har i stället Försäkringskassan fått rätt. Behandling med hypertermi ersätts i regel inte av försäkringskassor i Tyskland och inte heller av de flesta allmänna sjukförsäkringarna i Europa.

I svensk cancervård är hypertermi ingen rutinmetod. Hypertermi används i vissa fall vid behandling av den elaka hudcancern malignt melanom eller sarkom på armar och ben. Då kombineras mild värme med mycket höga doser cellgifter lokalt i den drabbade kroppsdelen.


Att den som har obotlig cancer är beredd att prova alla vägar, och griper efter halmstrån, är fullt begripligt. Vem skulle inte ta alla chanser när den vanliga sjukvården inte längre har mer än tröst och smärtstillande att erbjuda? Och att okända människor vill hjälpa till och bidra till i en Facebookinsamling är förstås hjärtevärmande.

Visst vore det bra om svensk sjukvård kunde ge allt åt alla alltid.

Men skattepengar ska inte gå till behandlingar som saknar tillräckligt vetenskapligt stöd. Det må låta hårt, men är det etiskt rätta.

För resurserna är inte oändliga. Varje kostnad har en alternativkostnad. I ena vågskålen en chansning, i andra vågskålen priset för att inte lägga pengarna på beprövad vård som bevisligen minskar lidande och kan rädda liv.