Undersköterskan Sara Lindvall och Erling Johansson sitter och fnissar och skojar vid hans köksbord i servicelägenheten; Sara stryker honom på handen och rätt vad det är får hon en puss på kinden.
Erling hann bara få 20 år med sin Linnéa när hon, bara drygt 60 år, tvärdog på dansgolvet. Hjärtat stannade. Han minns henne varje dag, hon var en stark och arbetsam kvinna och bröllopsfotografiet från 1962 står framme.
Erling stretade på ensam med korna, grisarna, fåren och skogen i byn Lögda tills han fyllde 80 år.
Fick kontakt direkt
För några år sedan flyttade han till Duvans servicehus i Fredrika i Lappland. Och träffade undersköterskan Sara.
- Han sa inte så mycket, men vi fick kontakt direkt, för Erling tycker om att skoja, säger Sara.
- Sara är en fin kvinna, annat kan man inte säga. Hon har bra temperament och är lättsam att ha att göra med. Vore jag 30 år yngre, bara... Om man varit gift vet man ju hur det går till, men nu är det kört för en 92-årig gubbe som jag, säger Erling.
Mera fniss, en slurk kaffe, muffins och chokladöverdragna mintstänger.
- Det är klart att de gamla får det bättre om de möts med skratt och en positiv miljö. De blir både gladare och lever längre, säger Sara Lindvall.
- "Stockholmskan" kom som ett yrväder, säger många i Fredrika.
Flyttade till lilla Fredrika
Det var bara för ett par år sedan. Professorsdottern från Djursholm, som vigt sitt liv åt att jobba med gamla, damp ned med resväskor och två katter i lilla Fredrika med 280 invånare, köpte en gul villa för 100 000 kronor och fick jobb inom vården - ensam och utan att ha blivit lockad av vare sig kompisar eller släkt.
Nu sjunger hon i kören, är med i hembygdsföreningen, idrottsklubben... ja, säg vad hon inte är med i.
Tänk: i Stockholm jobbade Sara Lindvall på ett servicehus med 260 boende, och så flyttade hon till ett samhälle med ungefär lika många människor - och traktens enda servicehus med bara 13 hyresgäster.
- Jag jobbade i 19 år med äldre psykboende, jag började redan som 18-åring på Beckomberga mentalsjukhus i Stockholm.
- Jag tycker om att hjälpa andra. Vi är väldigt många i släkten som jobbar inom vården sedan generationer. Jag har alltid jobbat med gamlingar. Jag älskar att jobba med äldre människor, de har alltid en historia att berätta, säger Sara Lindvall.
Lönen - som ligger på
18 700 kronor - är inte mycket att skryta med, men det är mötet med människor som ger Sara Lindvall kicken och den sorts värme som sprider sig i bröstet.
- Första mötet är alltid jätteviktigt. Jag är bara mig själv, man kommer ingen vart om man inte är sig själv. Jag får en klapp på kinden, en puss kanske, ett leende tillbaka.
- Det är egentligen inte så märkvärdigt. Jag sjunger med de gamla och berättar roliga historier. Eller så vattnar vi blommorna tillsammans och matar akvariefiskarna. En dement tant hade slutat prata. Jag tog fram psalmboken och sjöng "Löftena kunna ej svika" - och plötsligt sjöng tanten med. Det kändes underbart, säger Sara Lindvall.
En stor familj
Fin kontakt. Sara och Erling brukar skoja och dricka kaffe tillsammans. "Jag tycker om att hjälpa andra", berättar Sara. Foto: Linda Forsell
Sara Lindvall säger att det är skillnad att bli gammal mellan att bo i Stockholm och Fredrika.
I samlingsrummet träffar vi Cecilia, 94 år, som lagat mat åt skolbarnen och jobbade på servicehuset tills hon gick i pension. När kroppen sa ifrån flyttade hon själv in.
Sara säger:
- Omvårdnaden är bra i Stockholm också, men på Duvan har jag lärt känna alla. Vi är som en stor familj.
Var vill du själv bo när du blir gammal?
- Här!
