FRÅGA:
Hej. Jag förlorade under sena tonåren all känsla för hunger, mättnad och törst. Jag märkte inte ens av det förrän många år senare, när jag reflekterade på andras klagomål om hunger. Så jag har ingen aning på om det var något särskilt som förändrades eller om jag ens haft dessa känslor ens innan.
Nu har jag gått helt utan dessa känslor i runt 15 år och undrar om det kan vara ett tecken på något, eller något man bör kontrollera? Jag mår i övrigt hyfsat bra, även om jag har svårt att tvinga mig själv till att äta fler än ett mål om dagen. Egentligen inte så farligt, men det är jobbigt att behöva svara på frågan "Är du hungrig" när dom egentligen menar "Tycker du vi ska äta nu" och ser mitt negativa svar som att jag inte tycker mat är lämpligt. Samt då att jag endast äter max ett mål mat om dagen.
/Jakob
ANNA BÄSÉN SVARAR:
Hej Jakob!
Det här var en väldigt ovanlig fråga. Normalt är förlust av framförallt hunger - men också törstkänslor - ett av de vanligaste tecken på sjukdom, allt från banal influensa till allvarligare tillstånd. I synnerhet om detta kommer plötsligt. Å andra sidan så är vi alla olika, också när det gäller hungerkänslor och matvanor. Jag bad Eva Jaktlund, läkare och specialist i allmänmedicin, att kommentera din fråga. Hon säger så här:
- Om du mår bra, det vill säga har god ork, är normalviktig och tycker att du mår bra mentalt finns det ingen uppenbar medicinsk anledning till oro. Det finns stora variationer hos oss människor när det gäller de flesta av våra egenskaper. Om du känner att detta ändå är ett problem för dig tycker jag att du ska kontakta den vårdcentral du hör till och diskutera dina funderingar med en specialist i allmänmedicin.
Jag bad också Ola Raphael, psykiater vid Palestra psykiatri och psykologicentrum i Malmö och med mångårig erfarenhet av ätstörningar och psykiska besvär att ge sin syn.
Han svarar dig så här:
- Att sakna/tappa förmågan att känna känslor heter alexitymi. Det är oftast förbundet med andra tillstånd och framförallt brukar det vara så att fler känslor än en enda är påverkad, till exempel socialt intresse, svårigheter att engagera sig/motivera sig, nedsatt lustupplevelse och så vidare. Att tappa känslor i tonåren tyder på en parallellutveckling av till exempel autism, depression eller annat tillstånd. Om detta är korrekt ser man som regel även en sämre utveckling avseende arbetsförmåga/prestationsförmåga och så vidare. Summa summarum brukar detta som beskrivs vara associerat med andra besvär.
- Även kroppsliga tillstånd ska uteslutas. Därför bör du utredas kroppsligt med blodprover med mera på vårdcentral till att börja med. Jag tror inte detta räcker dock, och om jag har rätt är detta ett specialistärende för psykiatrin.
Så Jakob - för att summera de båda läkarnas synpunkter:
Om du är normalviktig, mår mentalt bra och klarar av att sköta arbete eller skola, orkar med fritidsaktiviteter och träning och har ett gott socialt umgänge finns ingen anledning att söka medicinsk vård. Om du däremot har besvär med din fysiska eller psykiska hälsa bör du söka hjälp. Kontakta i första hand läkaren på din vårdcentral som vid behov kan rekommendera dig vidare utredning, exempelvis inom psykiatrin.
Lycka till!
Önskar Anna Bäsén, medicinreporter
Anna Bäsén bloggar om medicin och hälsonyheter - läs medicinbloggen här!
