Hej Anna.

Som underviktig blir det lätt ganska tjatigt att hela tiden läsa om hur man går ned x antal kilo på y antal veckor. Jag är 168 cm lång och väger runt 42-43 kilo (utan att ha eller någonsin haft anorexia eller bulimi). Har dock masat mig över 45-strecket kanske två gånger men sedan har jag lyckats dra på mig magsjuka och tappat det mesta och det känns ju inte roligt att behöva börja om på nytt.
Så jag undrar vad en underviktig ska göra? Andra kommer med tips som "ät mer" (nähä?!) eller "drick grädde" vilket bara kommer att resultera i illamående och kräkningar.
Träna har väl också till men hitills har jag inte funnit någon form som jag faktiskt gillar. Har testat att gymma men efter några gånger känner jag bara en ren motvilja att gå dit för att det inte är roligt.
Se vad gör man? Vill gärna ha tips på maträtter som är snabba och enkla att göra för jag är inte alls förtjust i att laga mat heller. :/ Jag inser att ointresset för träning och matlagning gör det svårare att gå upp men kanske en push eller två räcker en bit.
Eller är det något annat som kan tänkas förhindra att man går upp? Något som stör ämnesomsättningen?
 Med vänlig hälsning
 
Maria

Hej Maria!
Tack för din fråga. Jag kan förstå att det kan upplevas som tjatigt med alla viktnedgångsartiklar. Men i västvärlden är övervikt och fetma ett enormt folkhälsoproblem. Att som du ha det motsatta problemet är ovanligt - även om du långt ifrån är unik. Du har ett BMI som är mycket lågt, och jag undrar förstås hur gammal du är och hur länge du kämpat med din undervikt. En oförklarlig viktnedgång som kommer relativt snabbt är ett symtom som ska tas på allvar ochg utredas av läkare.
För att få bästa möjliga råd till dig ringde jag professor Ingvar Bosaeus på Avdelningen för klinisk näringslära i Göteborg.

Han säger så här:
"Du har ett BMI på 15,2 vilket är en uttalad undervikt vilket är extremt ovanligt hos annars friska vuxna människor. Om du är vuxen är det att klassa som svår undernäring. Med det menas att din låga vikt påverkar hur du mår - och exempelvis begränsar din fysiska förmåga kraftigt. Du upplever ju också undervikten som ett problem och det tycker jag att du ska ta på allvar. I första hand tycker jag att du ska ta reda på om det finns någon medicinsk orsak till undervikten. Exempelvis kan olika typer av ämnesomsättningsstörningar och tarmsjukdomar leda till viktnedgång. Jag skulle råda dig att boka tid för hälsundersökning hos din vårdcentralsläkare.
Om du redan utretts av läkare och befunnits frisk skulle jag rekommendera dig att ta kontakt med en dietsist som kan ge dig individanpassade och detaljerade råd.
Generellt sett är bra mat för underviktiga energität mat - som ger mycket kalorier per 100 gram. Ät feta mejeriprodukter och undvik lightprodukter. Om du har problem med att du inte känner hunger och hoppar över mål kan Skalmanmodellen - med en matklocka - fungera. Se till att äta frukost, lunch, middag och två-tre mellanmål på bestämda tider för att få mättnads och hungersystemet att börja fungera igen.
Om du inte gillar att laga mat kan ju färdigrätter i låda vara ett alternativ. Se då till att välja rätter som har hög energitäthet, exempelvis pajer, som har många kalorier per 100 gram. Läs på förpackningen och välj rätter som ger många kalorier.
Det bästa är förstås om du kan gå upp i vikt med vanlig mat, men om du tycker om godis och choklad kan du förstås unna dig även det."
Så långt Ingvar Bosaeus.

Om du har råd och möjlighet tycker jag också att du ska satsa på att äta utelunch varje dag. "Dagens lunch" är ofta väldigt kaloristinn. Välj gärna ett lunchställe med klassisk husmanskost dit många byggnadsarbetare och andra kroppsarbetare går! På sådana lunchställen brukar man aldrig snåla med smör och grädde. Man kan också säga att det kan vara bra för dig att följa bantningsråden bakvänt - att exempelvis dricka sötade drycker som läsk (som inte ger någon mättnadskänsla) eller att äta snabba kolhydrater som sötade flingor, mackor på vitt bröd och pasta (gärna på kvällen också då kroppen har en tenderar att lättare lagra socker som fett!)
Hoppas du är nöjd med råden.
Lycka till och hör gärna av dig och berätta hur det gått för dig!

Hälsar/Anna Bäsén, medicinreporter