Kärlek och inlevelseförmåga är A och O när man uppfostrar barn. Det är författarmödrarna rörande överens om. Men deras tillvägagångssätt skiljer sig en hel del åt, visar det sig när Katerina Janouch och Anna Wahlgren besvarar frågor om smärtlindring, sömnvanor och dagis över en gåsleverterrin kontra toast skagen på Wärdshuset Ulla Winbladh på Djurgården. Bägge säger de sig dock uppskatta varandras "barnbiblar": Anna Wahlgrens storsäljare "Barnaboken", som första gången kom ut 1983, och Katerina Janouchs nyligen släppta och rosade "Barnliv".

...om alkohol, mat och graviditet:

Anna: Det viktigaste är att mamman mår så bra som möjligt när hon är gravid. Hon kan självklart unna sig ett glas vin. Katerina: "Alkohol och barn hör inte ihop. Jag tycker att barn har rätt att slippa alkohol och mamman mår sannolikt bättre av att avstå från det. De rekommendationer som livsmedelsverket har om kost för gravida är ju inte till för att plåga oss, utan för att hjälpa oss att undvika mat som exempelvis innehåller bakterier som kan skada fostret.

...om förlossning och smärta:

Katerina: För mig var fjärde förlossningen bäst. Då använde jag den så kallade dyktekniken. Om man tänker sig smärtan som en våg, så dök jag ner under den och det fungerade fantastiskt bra. Jag skriver om det i "Barnliv". Tredje och femte förlossningen gjorde för jävligt ont! För mig har det varit bättre att föda hemma än på sjukhus. Jag har känt mig trygg, känt barnmorskan, förlossningarna har gått snabbare och amningen har kommit igång med det samma i hemmiljö. Anna: Ja, då jag födde barn på 60- och 70-talen fanns inte hemförlossning på kartan, fast det skulle jag troligtvis ha föredragit. Jag har fött mina barn utan smärta, men inte utan arbete. Folk tror inte att det är sant, men det är det. Jag har en förenklad version av metoden psykoprofylax i "Barnaboken". Genom att slappna av, flämtandas och vara fysiskt och psykiskt tränad inför förlossningen slipper du ha ont. Rädsla och motstånd är största bovarna. Bedövning tycker jag att man ska undvika, bästa starten på livet får barnet om man kör med psykoprofylaxen. Katerina: Ja, jag tyckte att det var otäckt med lustgas och jag hatar sprutor, så jag föredrog att föda utan smärtlindring. Men om kvinnan är helt utmattad och barnet inte vill komma ut kan det vara bra att få en epidural och kunna slappna av. Vill man ha smärtlindring ska man få det.

...om amning:

Katerina: Totalt sett har jag ammat i 75 månader och... Anna: Oj, då har du ammat mer än jag, jag höll bara på i ett par månader med varje barn. Katerina: Jaha, ja folk får göra hur de vill. I Sverige behöver man ju inte amma för att barnen ska överleva, men det är bra för barnet och dig själv om du kan och vill. Av lathet och bekvämlighet tycker jag att det är praktiskt att nattamma i sängen i stället för att stiga upp. Anna: Och jag tycker att antingen äter man, eller så sover man. De första två månaderna brukar det visserligen bli två nattmål, men sedan får man i barnen så stora mål på dagen att de inte längre behöver äta på natten. Och man ska ta bort babyn från bröstet innan den somnat. Katerina: Fast det där tycker jag att man blir stressad av att höra. Barn är olika. En del vill äta stora mål på dagen, andra äter bättre på natten. Det gäller att vara lyhörd inför den lilla individ som barnet är.

...om sömn:

Anna: Jag utgår alltid från barnets bästa. Det må vara bekvämt för mamman att ligga ner och amma, men det ligger inte i barnets intresse. Jag skulle aldrig våga sova med en nyfödd; risken är ju att man kväver barnet! Många tror att man är trygg så länge barnet ligger på rygg, men jag anser att det ska ligga på mage, i egen säng och med andningslarm. Från sex månader är det lämpligt med eget rum. Katerina: Och jag skulle aldrig våga låta ungarna sova i eget rum. Man har bättre koll om barnet är intill. Kväver babyn gör man bara om man är påverkad av alkohol eller starka mediciner. Vi skaffade en säng som var 2,05 meter bred, för vi har varken orkat eller velat ta striden om att barnen ska ligga i sina egna sängar. Varför krångla till det i onödan? Fast för egen del skulle jag inte ha något emot att få sova i fred... Anna: Själv sover jag bäst i ett svalt rum och i en egen säng och det gör barnet också. Möjligtvis kan syskonen få dela säng. Med min metod tar det tre nätter att lära ett barn att sova hela natten.

...om napp:

Anna: I första hand gäller mat, mat, mat. Om barnet är mätt och vägrar ta bröstet kan det vara okej att ge napp till dess att babyn är fyra månader. Katerina: Jag tycker inte att det är något problem om barnet har napp under småbarnsåren.

...om barnmat:

Anna: Vid fyra månader är det lagom att börja med fruktpuréer och vid fem månader med gröt. Inga sötade produkter under barnets två första levnadsår! Katerina: Jag tycker det är bra att utnyttja barnets "fönster" och intresse för mat vid fyra månader och jag tror också mer på mosad frukt än potatis. Naturligtvis är det bättre med frukt än med sylt, men jag tycker att det är en hysterisk sockerfobi i dag. A little piece of this, a little piece of that, sade en professor och jag håller med. Vill barnet ha en klick blåbärssylt på gröten är det helt okej. Däremot tror jag att det är farligt med läsk och godis med färgämnen.

...om kvoterad föräldraledighet:

Katerina: Man kanske måste kvotera för att uppnå ett jämlikt samhälle. Ju mer papporna är närvarande, desto bättre. Robert och jag har delat ganska lika på föräldraledigheterna och därmed känner sig barnen trygga med oss båda två. Båda tar självklart del i hushållsarbetet. Anna: Alla sätt som hjälper familjerna att rädda de första tre åren med barn är bra. Egentligen tycker jag inte att staten ska bestämma hur vi gör med våra barn, men en kvotering kanske skulle kunna förhindra att papporna jobbar allt mer när de får barn och få folk att inse att både mamma och pappa blivit föräldrar.

...om dagis:

Katerina: Dagis är jättebra. Vi lever inte i ett samhälle där alla mammor är hemma om dagarna och då är det bra att barnen får vara på dagis och träffa andra barn och vuxna och ingå i andra kollektiv än familjen. Vissa barn klättrar på väggarna redan då de är ett år och mår jättebra av att gå på dagis. Då kan det vara svårare att skola in en tvååring. I den bästa av världar använder man dagis som social utveckling och inte som förvaring, men ensamstående mammor har ofta inget val. Anna: Barn under tre år mår inte bra av att separeras från både familjen och hemmet på en gång. Ett av de största felen i dagens samhälle är att vi sätter barnen på dagis för tidigt. Före tre års ålder har de inget behov av dagis. Får en fyraåring själv bestämma, tycker den att det är lagom att vara borta från boet och föräldern tre timmar åt gången.

...om pottträning:

Katerina: Då barnet är 1,5 är det medvetet om kroppsfunktionerna. Ställ fram en potta och uppmuntra barnet att använda den. Runt två år släpper många barn blöjan, åtminstone dagtid. Att dagtid ha blöja till barnet är 4-5 år känns onödigt. Anna: Jag tycker nog att gränsen går senast vid tre år. Och har man tagit bort blöjan, ska man inte återinföra den. Då är det bättre att ha kvar den något längre från början.

...om tv-tittande:

Anna: Det måste ransoneras. Jag väljer vad barnen får se. Ta ledningen och stäng av tv:n och datorn. Om tonåringen suttit uppe och gjort läxor i sju timmar tycker jag dock att hon kan få se en film klockan tolv på natten, men inte ALLA nätter. Katerina: Det räcker gott att de får se barnprogrammen och kanske någon film på helgen. Ensamstående föräldrar måste dock få ha tv:n som barnvakt för att orka!

...om föräldrars vanligaste misstag:

Anna: Det är synd att föräldrarna glömmer att ta sina barn i bruk. Med det menar jag att alla människor måste få känna sig behövda, inte bara känslomässigt utan även praktiskt. Barn måste få lära sig att hjälpas åt och fungera i flock. Katerina: Det känns som att det pågår en häxjakt mot dagens föräldrar och att alla bara letar fel, men om jag måste peka på något så är det väl att föräldrarna inte vågar lita på sin intuition och magkänsla. Det ska mycket till för att man ska göra så stora misstag att barnen blir förstörda!