Risken för schizofreni är tre gånger högre för adoptivbarn med utländskt ursprung än för andra unga människor. Orsaken är okänd, men forskaren Elizabeth Cantor-Graae anser att detta är något som adoptivföräldrar bör känna till.
Schizofreni är en ovanlig sjukdom, även bland dem som adopterats, men det är ändå bra att vara uppmärksam på den förhöjda risken, anser forskaren Elizabeth Cantor-Graae.
– Det kan göra att man tar kontakt med vården tidigt om man upplever att barnet får problem. Vi vet att sjukdomen får ett bättre förlopp om den upptäcks tidigt, säger hon. Elizabeth Cantor-Graae forskar i socialmedicin och global hälsa vid Lunds universitet. Tillsammans med sin danska forskarkollega Carsten Böcker Pedersen har hon studerat insjuknandet i schizofreni bland alla danskar som föddes 1971–1991, mer än en miljon personer. De följdes under en 20-årsperiod, tills de äldsta i undersökningen hunnit fylla 35.
Upplevelser kan ligga bakom
Adopterade som var födda utanför Danmark var överrepresenterade bland de 4 600 som insjuknade i schizofreni. Det gällde oavsett ursprungsland och ålder vid adoptionen.
Orsakerna kan man bara spekulera i.
Förklaringen kan finnas i händelser innan de ens lämnade sina ursprungsländer, framhåller Cantor-Graae. Hon pekar på att majoriteten av dem som adopterats till Danmark kommit från länder med extrem fattigdom. Kända riskfaktorer för schizofreni är bland annat undernäring hos den biologiska mamman under graviditeten.
Upplevelser av fördomar och diskriminering under uppväxten i Danmark skulle också kunna spela roll, menar hon.
Inte bara gener
Tidigare har hon och kollegan visat att nästan samma förhöjda risk för schizofreni finns bland andra generationens invandrare i Danmark.
I det fallet kunde forskarna få uppgifter även om de biologiska föräldrarna och visa att det inte fanns en ärftlig förklaring till den ökade risken.
Eftersom schizofreni är starkt ärftlig, har en stor del av forskningen hittills varit inriktad på att hitta gener som kan kopplas till sjukdomen. Men man ska inte glömma de sociala faktorerna, tycker Elizabeth Cantor-Graae.
– Gener förklarar inte hela bilden. Det finns utrymme för andra faktorer. Kan vi hitta dem, finns möjligheter att förebygga, säger hon.