1. FÖRSTA VECKAN: Jag var trött, smågrinig och sötsugen. Vatten, om än i vacker karaff med is och frukt, kändes mer som ett hån än en fullgod ersättare.

2. ANDRA VECKAN: Nu kom suget med allt längre mellanrum. Men jag erkänner att jag stundtals tyckte rätt synd om mig själv. I synnerhet när sambon hällde upp ett stort glas iskall Cola till middagen - åt sig själv. Summan av alla laster är ju konstant. Och eftersom jag inte hade någon lust att alka ned mig med vin eller hetsäta choklad återstod motion, shopping och sex. Och de är inte så tokiga.

3. TREDJE VECKAN: Funderar på att köpa en sodastreamer för att göra eget mineralvatten. För det är ju ingen större idé - vare sig ur miljö och plånbokssynpunkt - att byta ut lightcolan mot vatten på flaska. Men färsk lime och citron smakar fint i kranvattnet.

4. FJÄRDE VECKAN: Motion funkar bra för att hålla suget stången. Om man vill ha en lite lyxigare, alkoholfri, dryck till vardagsmiddagen finns det numera ett hyggligt sortiment av alkoholfria viner som smakar helt okej.

5. FEMTE VECKAN: Efter totalabstinens har cola lightsuget äntligen försvunnit. Vatten, ibland med bubblor, smakar märkvärdigt nog gott. Ett fint rött te, serverat rykande hett eller med is, är en daglig lyx. Och som en bieffekt har mitt smaksinne förändrats. Det som är sött har helt enkelt blivit sötare, torkad frukt känns plötsligt som godis. Eftersom jag är en stor motståndare till all form av mattalibanism tänker jag inte bannlysa light-colan för alltid. Men jag tänker dricka mindre mängder Cola light och inte lika ofta - nu vet jag att det går.