För att påverka politikerna har han startat ett upprop för dödshjälp tillsammans med föreningen Rätten till vår död. - Jag är nöjd med att kunna fylla mitt liv med en mening. Det håller ångesten borta, säger Peter Munk. Rädslan handlar om att inte kunna avsluta livet på ett värdigt sätt. - Jag vill inte skeppas runt som ett mumifierat paket och bara ligga där. När det bara är smärtor kvar är det ingen mening med att leva. Att sövas och bedövas vore att förlänga mitt liv i onödan. - Det handlar om människovärdighet. Hade jag vetat att jag kunde få hjälp av vården hade jag sluppit ångesten. Tidigare i år hade Peter Munk planer på att ta sitt liv på en strand. Nu tror och hoppas han på en naturlig död, utan alltför mycket smärta. - Jag sliter tills kroppen inte orkar längre, sen lägger jag mig ner och dör. Men skulle jag behöva använda mediciner har jag så jag klarar mig. Ingen vill väl begå självmord, egentligen.

Obotlig levercancer

Förra sommaren fick Peter Munk veta att levercancern var spridd och inte gick att bota. - Jag trodde inte att jag skulle få se på fotboll i somras och uppleva min sons 22-årsdag. Nu siktar jag på att överleva jul och nyår. Han är noga med att poängtera självbestämmandet när det gäller dödshjälp. - Man ska kunna ändra sig i sista minuten. Det kanske sker ett under i morgon som gör att jag ändrar mig, säger Peter Munk. I dagarna startar han en förening som dels ska arbeta för att dödshjälp ska tillåtas, dels ge ekonomiskt bistånd till personer som är döende i cancer. - Jag vill lämna något efter mig.