Jenny Blomqvist, 34, är numera smal och sportig. Precis som i tonåren. Klädstorleken har minskat från 46 till 38.
Men i många år gjorde ledvärken henne orörlig. Att lyfta barnen var en omöjlighet och Jenny kunde inte ens sy eller skala potatis. Vikten fortsatte uppåt och som mest vägde hon 83 kilo.

Smärta och viktökning

– Det blev en ond cirkel av smärta och viktökning, säger Jenny.
I ungdomen var hon truppgymnast och började träna redan som femåring. Dessutom spelade hon fotboll och volleyboll. Men i 16-års åldern började hon få problem med lederna.
– Då satte jag på bandage eller skydd och fortsatte att träna, säger Jenny.
Till slut tvingades Jenny att uppsöka läkare och fick antiinflammatoriska värktabletter. Biverkningarna blev svåra, Jenny fick magproblem. Till slut kunde hon inte behålla maten och tvingades sluta med medicinen.

Spänsten försvann

På några år förvandlades Jenny från en spänstig idrottstjej till en handikappad tjockis. Ofta hade hon svårt att sova och vaknade av smärtorna när hon rörde sig. Röntgenbilderna visade också att hon hade kraftiga förkalkningar i skulderbladen och i höger axel.
Under en period försökte hon döva smärtorna med morfinpreparatet Tramadol men drabbades av synbortfall och yrselattacker som biverkningar.
Då, när livet var som mest kaos och smärta blev nyponpulvret Litozin räddningen. En arbetskamrat föreslog att Jenny skulle testa och redan efter en vecka märkte hon effekten.
– Plötsligt en dag kunde jag lyfta armarna över huvudet igen, säger hon. Det var en underbar känsla. Sedan försvann smärttopparna och jag kunde börja träna igen.
I dag mår hon så bra att hon kunnat sluta med Litozin och tränar för TjejVättern, nio mil på cykel.
– Dessutom har jag gått ner tjugo kilo, säger hon. Från storlek 46 till 38, en underbar känsla.