Fixa fint i hemma

Guider & inspiration till trädgård & hem.

Sugen på storstadssemester?

Då är det här sajten för dig!

Storlek på text:
Skriv ut text
Helt frisk. Ann-Sofie Upphagen, 29, låg förlamad i en sjukhussäng och kände att livet var över. Foto: Hasse Eriksson Helt frisk. Ann-Sofie Upphagen, 29, låg förlamad i en sjukhussäng och kände att livet var över. Foto: Hasse Eriksson

Nu kan hon kasta bort kryckorna

Annons:
Läs mer om
Ann-Sofie Upphagen, 29, låg svårt ms-sjuk i en säng på sjukhuset.
Hon var förlamad, hade nästan blivit blind och hon hade ont överallt.
Ann-Sofie var beredd på att dö.
- Plötsligt tittade jag in i ett par vänliga ögon, mannen presenterade sig som doktor Jan Fagius. Han förändrade mitt liv.
När Ann-Sofie Upphagen i Älvdalen i Dalarna berättar om doktorn som räddade henne till livet, om hans vänliga ögon som tittade fram bakom de gråmurriga ögonbrynen och de nedhasade glasögonen, kvittrar hon och säger:
- Det är nästan som om jag blivit lite småkär i doktorn.


Började i benen

Överläkaren och docenten Jan Fagius, neurolog på Akademiska sjukhuset i Uppsala, blir lite förlägen när han får höra Ann-Sofies alla varma ord, tappar för en gång skull orden, men säger sedan snabbt och för säkerhets skull:
- Men för en del patienter är jag säkert en skit som inte går med på deras krav...
December för två och ett halvt år sedan:
I Uppsala fanns Jan Fagius, 62, den förste i Sverige som tog initiativ till att med hjälp av stamcellstransplantation försöka hjälpa ms-sjuka människor. Dittills hade sex svenskar fått den behandlingen.
I Älvdalen fanns en svårt MS-sjuk kvinna som blev sjukare och sjukare. Det var Ann-Sofie Upphagen, som jobbade på ett äldreboende.

Ann-Sofie berättar:
- Det började i benen - det kändes som om benen fjädrade när jag gick. Det var 2002. Läkaren trodde det var stress. Men det blev snabbt sämre och högra kroppshalvan blev förlamad. Det gick jättefort, min MS var mycket aggressiv och jag fick skov på skov och hade bara ordet "rullstol" i huvudet.
- Mellan skoven försökte jag jobba. Jobbade en månad, var sjukskriven två.
- Jag behandlades med bromsmedicin - cellgifter - men en söndag i december 2005 gick det inte längre och jag togs in på Mora lasarett.

"Slutade andas när jag somnade"

Kan hoppa av glädje. Ann-Sofe har fått livet tillbaka. "Jag var förberedd på att dö. Nu ser jag fram emot att fira min 30-årsdag i augusti, en fest för livet," säger hon. Foto: Hasse Eriksson - Nu är det slut, tänkte jag. Jag hade tappat synen, jag var förlamad och jag hade ont i hela kroppen. Dessutom slutade jag att andas så fort jag somnade, så lillasyrran Rosa satt vid min säng och väckte mig så fort jag slumrade in.
- Läkaren i Mora förklarade att han inte kunde göra något och ville skicka mig till Uppsala. "Nej, låt mig dö, låt mig vara i fred", vädjade jag. När jag åkte till Uppsala ramlade jag flera gånger av båren eftersom halva kroppen var förlamad.
På Akademiska sjukhuset kom Jan Fagius in i rummet och böjde sig över Ann-Sofie:
- Jag kanske kan hjälpa dig. Men det är en livsfarlig behandling.


Sjunde patienten som testat

Ann-Sofie säger till Expressen:
- När han gått satte jag mig upp i sängen, grät och sa till sköterskan: "jag ska dö!"
- Men Ann-Sofie, sa sköterskan, har du ett bra liv nu?
- Men går det bra så får du ett nytt liv, går det dåligt så går det fort.
- Okej, hälsa doktor Jan att jag är beredd, svarade jag.
Ann-Sofie blev den sjunde i Sverige som gick igenom stamcellstransplantation. Nu har tolv patienter fått behandlingen i Uppsala och ytterligare fem, sex på andra sjukhus.
- Jag tog initiativet till behandlingen 2004, men det är hematologerna (blodläkarna) som gör jobbet, säger Jan Fagius, som blev neurolog när han fascinerades av detektivarbetet att hitta felen i nervsystemet.
Han säger också:
- Behandlingen med stamcellstransplantation är livsfarlig. Därför måste patienterna som får behandlingen begränsas till den grupp där sjukdomen får ett näst intill dödligt förlopp. Först då är det försvarligt att prova behandlingen.
Ann-Sofie tömdes på lymfocyter (en slags vita blodkroppar) och under tio dagar slogs immunförsvaret ut - det är då en enkel infektion kan förmå livet att lämna kroppen.
Sedan fick hon tillbaka sina blodstamceller - som inte längre kastar sig över och förstör nervbanorna.


Alla har blivit bättre

- Vi har följt upp nio av de behandlade patienterna. Alla har blivit bättre och fem av dem fungerar normalt, säger Jan Fagius.
Han säger att han lider med svårt sjuka människor och får en kick av att kunna hjälpa dem.
Annars får han kickarna i Uppsala akademiska kammarkör, där han stundom får vara solist.
Nu har Ann-Sofi kastat käpparna och hon jobbar igen och plötsligt är livet tecknat i ljusa kulörer.
- Jag var ju förberedd på att dö. Nu ser jag fram emot att fira min 30-årsdag i augusti, en fest för livet.
Annons:
MEST LÄSTA HÄLSOARTIKLARNA
Annons:
Annons:
Senaste artiklar
Annons:
MEST LÄST I DAG
Annons:
Annons:
HÄLSA

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader