Orsaken är att Meryl Streep har ett liv.
Viktigast i vardagen är maken sen 31 år, skulptören Don Gummer, 63, parets fyra barn och en lägenhet i New York där skådespelerskan älskar att pynta.
– Familjen betyder allt för mig. I början av karriären var jag helt uppslukad av teatern. När min son föddes för 30 år sen bestämde jag mig för att sluta spela teater och börja filma i stället.
För en skådis med familjefokus är film bättre än teater.
– När jag jobbade på teatern måste jag vara hemifrån kvällar och helger och missa det härliga med barn och man. Jag valde film i stället och har ganska stor frihet att välja när jag ska vara borta på inspelning. Och det blev ingen skillnad i plånboken.

Vill leva ett vanligt liv

Hollywoods största stjärna gillar inte alls livet i Glitterfabriken.
– Jag bodde där i fem år och tyckte det var jobbigt. Alla hade stenkoll. Det kändes som om jag måste tvätta håret och sätta på smink innan jag körde barnen till skolan. Jag blir galen av sådant.
Hon vill leva ett vanligt liv. I New York kan hon promenera på gatorna utan att folk vänder sig om.
– Jag vill inte vara till salu. Jag vill inte ha det där kändislivet som utlämnar mig, min familj och det som verkligen betyder något.

Emot skönhetsfixering

I senaste filmen, ”Julie & Julia” som nyligen haft svensk premiär, spelar Meryl Streep en matmamma som lärde Amerika att laga mat på den svartvita tv-tiden. Hon är befriande ostajlad framför kastrullerna.
Det är en annan sak hon har emot Hollywood: skönhetsfixeringen.
– Jag är den mulligaste skådespelerska ni sett. Och vet ni vad? Jag bryr mig inte ett dugg, säger hon.
Hon ogillar filmmakare som kräver Victoria Beckham-storlek och perfekt hy av alla kvinnliga skådespelare – oavsett ålder.
– Vår bransch är grym. Alla kvinnor känner pressen. Antingen underkastar man sig – eller också blir man galen och trotsar. Så gör jag.
Hennes äldsta dotter Mamie, 26, har börjat en filmkarriär och gjort några små roller.
– Hon måste kämpa för att vara smal, glamorös och vacker. Skådespelerskor tvingas finna sig i att gå på premiärer i lånade galaklänningar med juveler som andra äger bara för att sprida glans. Det är helt galet, har absolut inget att göra med talangen för att göra ett bra jobb.
I svaga ögonblick, berättar Meryl Streep, har även hon funderat på att gå till skönhetskirurgen för att få hjälp att skjuta åldrandet på framtiden.
– Men jag har bestämt mig för att vara mig själv, med alla skavanker. Att skära sig till ungdom skulle inte hjälpa mig. Sådana operationer syns. Vi kvinnor ser sådant. Rollerna för mig i framtiden skulle bli kvinnor som gjort ansiktslyft.

Perfektionist

Meryl Streep är tidernas mest prisbelönta skådespelare. Hon är känd som branschens största perfektionist. När hon gjorde rollen som musiklärarinnan i svarta Harlem i ”Music of the heart” (1999) lärde hon sig spela fiol och övade sex timmar om dagen i åtta veckor.
Hon hade sina första framgångar i tv-serien ”Holocaust” som visades på 1970-talet och har gjort över 60 filmer sen dess.
Minst en generation biobesökande kvinnor får fortfarande tårar i ögonen när de minns ”Sarah” i piskande storm på en engelsk pir som drömmer om officeren som hon en gång älskat (”Den franske löjtnantens kvinna”, 1981).
Eller då de ser ”Linda”, fästmö till den amerikanska Vietnamsoldaten som tvingas till rysk roulett inför sadistiska fångvaktare i ”Deer Hunter” (1978). För den rollen fick Meryl Streep sin första Oscar.

"Mamma Mia"

Senaste jättesuccén är lyckopillret ”Mamma Mia” som setts av mer än 30 miljoner biobesökare, spelat in 603 miljoner dollar och slagit rekordet som ”Titanic” haft i tio år.
Meryl Streep spelar Donna som driver krog i ett solparadis.
Björn Ulvaeus och Benny Andersson var överens om att Meryl Streep skulle vara den perfekta Donna. De var lite tveksamma om hur de skulle våga fråga. Dans, sång och humor har det inte precis varit mycket av i Meryl Streeps filmer.
– Jag höll på att dö av lycka. Menade de allvar, ville de ha med mig i filmen? Jag kunde först inte se mig som Donna. Jag var smickrad, jag älskar Abbas musik, den betydde mycket för mig när jag växte upp.
Meryl Streep sa ”yes”. Så fick en annan svårfångad stjärna frågan om han kunde tänka sig att spela exälskare till en medelålders kvinna på en grekisk ö.
–Oh, är det Meryl Streep … jag vill absolut vara med, svarade han.
Det var Pierce Brosnan.
De andra två expojkvännerna var toppnamn de också: Stellan Skarsgård och Colin Firth.
”Mamma Mia” handlar om många saker – moderskärlek, pappaansvar- eller snarare brist på, vänskap, hopp, saknad, förlåtelse – men också om att få en andra chans. För Meryl Streep blev filmen en försenad och efterlängtad möjlighet att äntligen få göra en glad musikal.
– På dramaskolan ville jag bli operasångerska och utbildade mig. Men jag hade inte använt rösten för att sjunga på länge.
När rollbesättningen var klar åkte Benny Andersson över till New York och gick igenom alla låtarna och bestämde tonarter.
– Hon sjöng genom alltsammans. Det tog väl ett par timmar. Inte en fel ton, det gick som en dans, säger Benny Andersson.

"Jag sjöng lite fel"

Senare kom Meryl Streep till Stockholm och bandade en ny version av ”The winner takes it all” i gamla Polarstudion där Abbasagan började.
– Jag hade musiken i huvudet, och jag trodde att jag kunde alla orden också. Jag sjöng lite fel, och det blev en del spänning mellan mig och Benny eftersom han är en perfektionist, berättar Meryl Streep.
Det blev bra till sist och alla blev nöjda.
– Meryl är en gudinna! Att höra henne sjunga sångerna med all den känsla som vi lagt i texten var mer än vad vi kunnat drömma om, säger Björn Ulvaeus.
Och framtiden?
– Jag vill spela mer teater. Shakespeare. Brecht. Barnen är vuxna nu. Jag har tid på kvällarna, säger Meryl Streep.