För drygt fyra år sedan möttes Nina, 40, och Mahran, 27, för första gången. Han är muslim från Libanon och var i Sverige för att hälsa på sin halvbror. Hon är svensk och hade levt ensam med sin dotter i elva år. De blev kära i varandra nästan direkt.
– Det kändes som jag hade väntat på att träffa honom. Jag fick en känsla av att det var något speciellt, jag kan inte riktigt förklara det, säger Nina.

Hon föll för hans snälla ögon, att han var rak och gav ett lugnt intryck. Mahran tyckte att Nina var snygg och att hon utstrålade värme. De konstaterade att hon är 13 år äldre än han, men de kände inte att det spelade någon roll.
– Man älskar inte åldern, man älskar själen. Själen är det enda som är beständigt när kroppen blir äldre. Ålder är inget hinder, det är oviktigt i kärlek, säger Mahran.
Inom några månader hade de hunnit gifta sig, och under sommaren 2006 åkte Nina till Libanon med Mahran.
– Jag kan förstå att folk tyckte att det gick snabbt med bröllopet. Men vi hade inte varit ihop i dag om vi inte gift oss då, säger Nina.

De skulle stanna tre månader i Libanon, men efter tre veckor utbröt krig mellan Libanon och Israel. Då fick de fly till Mahrans släktingar i Syrien. Nina blev svårt magsjuk och ville åka hem till Sverige, men inte utan Mahran. Problemet var att han inte hade fått uppehållstillstånd.
– Som tur var fick vi hjälp av ambassaden i Syrien så att Mahran kunde följa med mig, säger Nina.
Väl i Sverige började paret forma sitt gemensamma liv. Det var inte helt enkelt eftersom de hade olika religion och kom från olika kulturer. Dessutom var inte alla i omgivningen positiva till relationen.
– Men hans familj var väldigt välkomnande mot mig. Och min dotter, som var femton när vi träffades, har tagit det bra. För hennes generation är det inte så konstigt att han är muslim, säger Nina.
Men på sin blogg märkte Nina av främlingsfientligheten. Speciellt efter att hon konverterat till islam.
– Folk ser mig som ett offer bara för att jag gift mig med en muslim. Skulle jag som varit ensamstående mamma, jobbat och pluggat på högskola plötsligt vara ett offer? säger Nina.
Att hon har konverterat var ingen stor grej för henne, som kristen trodde hon redan på gud, och hon har egentligen inte blivit mer troende sedan hon blev muslim.
På andra områden har de fått kompromissa, Mahran har börjat fira jul för att det är en viktig tradition för Nina. Och Nina undviker att krama andra män eftersom det är viktigt för Mahran.
– Vi har kommit överens om att respektera varandra och våra olikheter. Om du älskar någon måste du offra saker, men om man visar hänsyn så blir det bra, säger Mahran.
– Det är klart att vi bråkar. Men vi har alltid kunnat skämta om det efteråt, vi skrattar mycket ihop.