Thomas är en välkänd profil i Idrotts-sverige efter ett otal artiklar och krönikor under 43 år på Expressen, där han fortfarande jobbar deltid. Under Björn Borgs storhetstid var "Malmen" tennisstjärnan ofta hack i häl, och de blev kompisar för livet. Björn har under hela sjukdomstiden peppat sin gamle vapendragare.
- Jag glömmer aldrig mitt besök hemma hos "Malmen" i Huddinge när han var som sjukast. "Det är sista gången jag ser honom", var min tanke. På vägen därifrån grät jag i bilen. Och jag grät igen när jag berättade det för Patricia.

Nära döden

- Men sen började jag tänka om. "Malmen" har varit en hård jävel i alla tider, en tuff och orädd journalist. På nåt sätt kommer han att klara sig. Och så blev det. Många gånger när har jag ringt har han faktiskt låtit som vanligt.
I nya tidningen Vetenskap & Historia berättar Thomas Malmquist med hjälp av sin fru Bisses utförliga dagbok för första gången hela sin sjukdomshistoria, hur nära döden han varit. Hans läkare reder ut de medicinska begreppen.

Ny medicin gjorde underverk

Det finns 200 olika cancerformer. Den som Thomas åkte på 2003 kallas GIST (gastrointestinal stromacellstumör), en ovanlig, genetiskt betingad, cancerform i mag-tarmkanalen som drabbar 130 svenskar årligen. Medelåldern för diagnos är 65 år. Thomas hade just fyllt 58 när han fick beskedet som alla människor fruktar.
Fram till 2001 var överlevnadstiden ett år. Cellgifter och strålning hade obetydlig effekt.
Men då lanserades en ny medicin, Glivec, som bromsade cancern, men som också gett Thomas många mycket obehagliga biverkningar. Tre år senare kom en ny liknande medicin, Sutent.

"Gnällspikar"

- Jag har Glivec och Sutent att tacka för livet, säger "Malmen", som enbart har goda erfarenheter av sjukvården. Han irriterar sig oerhört på "gnällspikar" som klagar på läkare, sjuksköterskor och annan personal.
Annika Folin, biträdande överläkare på Radiumhemmet i Solna, har noga följt "Malmens" sjukdomsförlopp:
- De nya medicinerna har helt förändrat behandlingen av patienter med GIST. Vi har nu något bra och effektivt att erbjuda dem.

Storrökare

"Malmen" har under merparten av sitt vuxna liv varit rökare. Då och då har han pratat om cancer. Det har funnits en rädsla. Så när han sommaren 2003 började må allt sämre kände han på sig att det kunde vara riktigt illa, men han ville inte veta.
Thomas gick ner i vikt, han blev trött och orkeslös, askgrå i ansiktet och stapplade fram. Bisse, dottern Jasmine, sonen Tom och gamla vänner som denne artikelförfattare, tjatade på honom att han måste gå till doktorn. Till slut åkte han till Vårdcentralen i Stuvsta. I grevens tid.

"Obegripligt"

Blodvärdet var uruselt. Han skickades till Huddinge sjukhus och blev inlagd direkt. Efter några påsar blod kände han sig lite bättre. Men röntgen visade en stor tumör i magen, 22x11 centimeter, vikt 2,5 kilo.
- Obegripligt att jag inte känt av den, tycker Thomas än i dag.
Men Annika Folin förklarar:
- Tumören växer långsamt och buken är mjuk och följsam. Organen anpassar sig.
Operation följde omgående. Men den väldiga tumören låg precis intill aortan. Läkarna vågade inte röra den. Magen syddes ihop igen. Läget verkade hopplöst. Bisse misströstade.
- Men jag var så omtöcknad av morfin att jag inte riktigt fattade allvaret, säger Thomas.

Tappade massor av vikt

Han är 183 centimeter lång, normal matchvikt på 73 kilo. Snart var han nere i 54. Grå och utmärglad, hade åldrats markant på bara några veckor, låg med dropp och slangar och verkade helt kraftlös. Men han var inte uppgiven, varken då eller under senare prövningar.
- Jag hade bestämt mig från början att kämpa.
Medicineringen med Glivec inleddes - den fungerar inte på alla med GIST, men den verkade på "Malmen" - och en månad efter den misslyckade operationen fick han komma hem. Thomas mådde tjyvtjockt, sov hela dagarna, hade ont i kroppen och usel aptit.
- Det enda jag ville ha var pannkakor med grädde eller korv stroganoff.

Många svåra biverkningar

Vikten ökade sakta. Men magsmärtorna fortsatte och fötterna svullnade så att han knappt kunde gå. Han fick klåda och utslag. Ett annat nytt obehag var plötslig yrsel. Han blev rädd för att ramla. Morfinet gjorde honom glömsk och irriterad.
I början av december röntgades Thomas på nytt. Ett glädjebesked: "Tumören har krympt till 6 x 2 centimeter." Men snart kom en smäll: "Cancern har spritt sig till levern."
Biverkningarna blev värre. Han hade ständigt ont, sov dåligt, hade mardrömmar och fick allt värre problem med balansen. Ramlade omkull när han var ute med hunden.

Cancern kom tillbaka

I mitten av juli opererades Thomas, i tolv timmar. Delar av tunntarmen, grovtarmen, tolvfingertarmen och levern avlägsnades. Smärtorna efteråt var olidliga. Lång återhämtning följde. En ljuspunkt under hösten var när Björn Borg bjöd "Malmen" och ett par andra gamla vänner på restaurang.
2005 började med återbesök på Radiumhemmet. "Du måste sluta röka", sa doktorn. En vecka senare slutade Thomas faktiskt med cigaretterna - för tre år framåt.
Men yrseln blev värre och värre. Läkarna hittade ingen annan förklaring än biverkningar av medicinen. Följaktligen bestämde sig Thomas i samråd med läkarna för att göra ett uppehåll med Glivec.
Då kom cancern tillbaka, tio små tumörer i levern. Han måste omedelbart medicinera igen. En vecka senare ramlade han handlöst. Ambulans till Huddinge sjukhus och nya undersökningar. Utan resultat.

Vågade inte gå ut

Thomas fick allt svårare att gå. Han kände sig yr och snurrig.
- Jag föll omkull flera gånger och vågade knappt gå ut. Jag var rädd för att ramla och bli liggande. Det var genant. Grannarna kunde tro att jag var full.
Men hösten 2006 mådde Thomas så pass bra att han kunde åka till Dubai för att skriva om en av Björn Borgs avskedsmatcher mot John McEnroe.
2007 började desto sämre. Kollegerna på Expressen blev förskräckta när "Malmen" kom till jobbet. Han vinglade och verkade helt borta. En av arbetskamraterna skjutsade hem honom.

Tuppade av

- Jag satte mig framför tv:n. Efter ett tag behövde jag gå på toaletten. Det är det sista jag minns.
Dottern Jasmine hittade Thomas medvetslös på golvet och trodde först att han var död. Ambulans till Huddinge sjukhus. "Men herregud, är jag på sjukhus", utbrast Thomas när han vaknade upp flera timmar senare. Han fick stanna sex dygn.
Hjärnblödning eller epilepsi, trodde läkarna. Men så var det inte. Återigen verkade det handla om biverkningar.
2008 ljusnade det. Det såg bra ut fram till september, då röntgen visade att cancern hade börjat växa. Läkarna ordinerade dubbel dos Glivec. Biverkningarna blev värre. På senhösten kissade Thomas blod och blev inlagd på Södersjukhuset.
En månad in på 2009 kom nästa smäll: Glivec verkade inte längre. Läkarna ordinerade Sutent. Omedelbart sköt blodtrycket upp till en livsfarlig nivå. Men läget stabiliserades tack vare tre blodtrycksmediciner.
Avgörande var nu om Sutent gjorde nytta eller inte.
- Det var en månads mycket nervös väntan på hösten för både mig och min familj, säger Thomas Malmquist.

"Känns bättre än på länge"

Jodå, Sutent funkade, cancern minskade. Men den finns fortfarande kvar, en lurig, lömsk fiende i "Malmens" kropp. Biverkningarna har dessbättre inte varit lika svåra.
- Det känns bättre än på länge, men yrseln och den dåliga balansen har jag inte blivit av med.
Thomas "Malmen" Malmquist hänger i alla fall med, och det är alla vi som känner honom väldigt tacksamma för.
Björn Borg får sista ordet:
- "Malmen" är ett levande bevis på att man kan överleva även den svåraste sjukdom. Jag ser fram emot vår årliga vårträff.