Jag har världens jätteproblem. Min pojkvän och jag har varit tillsammans snart ett år, och vi fick nyligen reda på att vi väntar barn. Inte planerat, men jag har aldrig sett honom så glad som när han fick reda på det. Han pratar med magen, smeker den och lyssnar fast det knappt är mer än en liten ärta där inne.

För någon dag sedan fick jag ett anonymt mejl från någon som sa åt mig att fråga honom om "Anna" (påhittat namn) och vad han gjorde med henne. Jag gick och tänkte på det ett tag innan jag faktiskt frågade honom.

Han blev helt iskall, hat i blicken och sa att det skulle jag skita i. Efter en massa bråk och gråt från min sida kom det fram att det var en tjej han hade ett förhållande med. Och inte vilken tjej som helst, utan hans 20 år äldre psykolog.

I ren förtvivlan packade jag ihop mina grejer och tänkte åka hem till mamma. Mest var jag förtvivlad för att han hade varit otrogen, men även för att han var så iskall och elak. Hans svar var "kärlek och sex är inte samma sak, jag sa inget till dig för att jag inte ville såra dig".

När jag var på väg att åka kom han efter mig, grät och bad att jag skulle följa med honom hem, att det bara är mig han älskar och att det där med psykologen bara var någonting han gjorde för att han är livrädd för att bli pappa.

Han ville att vi skulle glömma allt och bara se framåt, men jag vet inte om jag klarar det. Jag älskar honom, absolut. Och jag vill verkligen inte bli ensamstående mamma, men jag vill inte heller gå omkring och oroa mig varje gång han går till psykologen igen.

Borde jag bortse från det här snedsteget eftersom han uppenbarligen ångrar sig väldigt mycket? Snälla hjälp!

Bedragen blivande mamma

Pigge svara: Försök prata ihop er igen

Klart att ni ska försöka hitta tillbaka. Se till att du ställer krav på honom och pratar igenom det här ordentligt. Helst med hjälp av någon extra. Just detta går att vända till något bra om båda verkligen vill och tar det till sig. Följ din magkänsla om du kan tro på pojkvännen. Tycker att den här psykologen skulle ha en knäpp på näsan då hon ska vara proffs. (Jag skulle ha tagit ett snack med henne/honom vilket inte innebär att du ska göra det.)

Leif GW svarar: Är psykologen ett dåligt skämt?

Han har svikit dig i det läget du är som mest sårbar. Det är nog det vanligaste skälet till att ett förhållande inte fungerar. Karlen din verkar vara en svag och opålitlig människa. Hans psykolog är ett dåligt skämt och har hon någon form av legitimation så ska den naturligtvis dras in. Sådana som hon, eller han, får inte ligga med sina patienter. Sparka hans psykolog, om du klarar av att förlåta honom så kan du ge honom en andra chans. Annars får du väl fortsätta utan honom trots att han i det läget - det är jag övertygad om - kommer att hänga sig på dig som en igel.

Marcus svarar: Om du orkar förlåta - gör det

Mäns försvarsmekanismer är ofta förknippade med aggressivitet, så det är inte så mycket att bli bekymrad över. Värre är det med otroheten och riktigt illa är det att han är otrogen med sin psykolog. Det går inte att bortse från svek, men det går att förlåta. Ett konkret råd kan vara att ge honom tid att visa sig värdig. Det hade varit enklare att lämna honom om du inte var gravid vilket gör hans svek dubbelt så otrevligt. Som du märker är det svårt att ge råd. Orkar du förlåta - gör det. Om inte är det lika bra att lämna relationen. Ni kommer ändå att vara en del av varandras liv via barnet.

Robert svarar: Du ska ställa villkoren

Vill du ge honom en chans till måste det självklart bli på villkor att han aldrig besöker den där oprofessionella psykologen igen, så det ska du inte oroa dig för. Bara tiden kan visa om han kan vinna din tillit igen.

Manspanelen svarar på dina frågor: Från ­vänster: Robert Aschberg, 60, tv-profil och styrelseledamot i produktionsbolaget Strix; Marcus Birro, 40, författare; Pigge Werkelin, 51, företags­ledare; Leif GW Persson, 67, professor och ­deckarförfattare.