Evelina, 27: Nu har jag lärt mig att lita på honom

Jag har alltid varit medveten om att min svartsjuka är ett problem, men ändå inte kunnat styra känslorna.
Det är som att något äter i mig inifrån och i stället för att tänka vettigt att ”visst, hon är söt. Men jag tycker ju också att andra killar är snygga utan att det betyder att jag vill ligga med dem” så drar tankarna i väg med mig helt okontrollerat.
När en i mina ögon jättesöt tjej började på min killes jobb bröt jag ihop, eftersom jag var helt säker på att det var kört mellan oss nu. Klart han skulle falla för henne!
Någonstans tror jag att detta bottnar i att jag inte tror på att någon kan fortsätta vilja ha mig när de väl lärt känna mig och insett att jag inte är något särskilt. Men jag har faktiskt (efter fyra år) lärt mig att lita på att min pojkvän verkligen vill ha mig, oavsett om så miss universum skulle komma i hans väg. Jag berättade ganska tidigt för honom om mina problem och han har varit väldigt förstående.
Tillsammans har vi byggt upp en tillit. Jag har insett att det är jag som har ett problem som jag måste lösa, och att det inte görs genom att säga till honom att inte prata med andra tjejer. Och han har varit väldigt förstående och sagt tusentals gånger att ”du behöver inte oroa dig, det är bara dig jag vill ha” och liknande fraser som jag behöver höra när monstret börjar käka i mig inifrån...
Evelina, 27

Stina, 30: Jag vägrar att bli sotis trots otroheten

Jag blev bedragen under flera år av en kille som hade utvecklat en helt egen moral för sitt känsloliv. Jag var ung och även om jag hade på känn att han förmodligen inte var trogen, slog jag tankarna ifrån mig. Inte förrän jag hittade hans dagbok där han utförligt redogjorde för sina sexuella erfarenheter och sakligt resonerade kring sin egen (positiva) själsliga utveckling tack vare sina eskapader, blev allt tydligt för mig och jag lämnade honom.
Erfarenheten för min egen del blev att min idealiserade bild av kärleken fick en ordentlig törn. Jag lärde mig att stark passion inte är en garanti för tvåsamhet. Trots detta är jag faktiskt inte särskilt svartsjuk.
Jag vägrar tro att alla män fungerar som han. Min förmåga att lita på och älska människor i min närhet, är ingenting jag tänker låta honom begränsa.
Stina, 30

Charlotta, 29: Han kontrollerade mitt liv

En period var jag sambo med en mycket svartsjuk kille. Han blev arg när jag rörde vid andra människor, och om jag kramade en killkompis fräste han att ”du kunde lika bra haft sex med honom direkt där mot väggen” och vägrade prata med mig under flera dagar. När jag försökte ta upp det med honom blev svaret att han inte kunde hjälpa att han var svartsjuk, och att jag inte gjorde saken bättre genom att uppföra mig som jag gjorde. Så utan att jag ens märkte det isolerade jag mig från vänner allt mer för att slippa hans ilska. Vändningen kom när en vän sa att jag suckade konstant och att jag inte verkade lycklig. Eftersom jag insåg att han aldrig skulle ändra sig gjorde jag slut och flyttade till en annan stad.
Charlotta, 29 år