Hon och Kjell hade levt tillsammans i 30 år när de fick veta att Kjell hade en hjärntumör. - Han gjorde tidigt klart att han inte ville bli ett vårdpaket. Om det skulle bli så ville han ha hjälp att dö. Efter en operation blev Kjell halvsidesförlamad. - Hela den perioden var ett stort kaos, jag gick in i en dvala och orkade inte fortsätta att arbeta. Ibland åkte vi ut i bilen och körde omkring planlöst, för att få miljöombyte. En kväll när de såg på tv sa Kjell plötsligt: - Det här går ju inte. Gun visste direkt vad han menade. - Han kände inte att han klarade av sin livssituation.

"Kände total vanmakt"

Personalen från hemsjukvården gav beskedet att de saknade befogenheter att hjälpa honom. Kjell vände sig då till en god vän som är läkare. Beskedet blev nej, även där. - Jag kunde inte hjälpa honom eftersom jag i så fall hade förlorat min läkarlegitimation. Vi satt vid köksbordet och grät tillsammans, berättar vännen. Gun: - Vi kände alla en total vanmakt och stor sorg. En sommardag samlade Kjell Gun och barnen och berättade att han bestämt sig. Han slutade att äta och dricka. - Han fick hjälp med smärtlindring, vårdpersonal kom hem till oss och tog hand om det. Efter 19 dagar dog Kjell, med familjen vid sin sida. Nu har 11 år gått. Gun är bestört över att dödshjälp fortfarande inte är tillåtet i Sverige: - Vi behandlar våra sjuka husdjur på ett värdigare sätt. Vi skulle aldrig låta en älskad hund plågas ihjäl för att låta sjukdomen ha sitt naturliga förlopp med motiveringen att lidandet är en del av livet. FOTNOT: Namnen i artikeln är fingerade.