I juni i år sa Kerstin Almqvist upp sig från sitt jobb som utbildningsledare och coach på Sveriges Radio.
Hon flyttade till en stuga på 35 kvadratmeter nio kilometer in i Dalarnas skogar. Ingen el, inget rinnande vatten och ingen tv. Här bor hon numera med 30 höns och två hästar. Närmaste granne finns en mil härifrån.
Hur vågade du?
– För att jag bara lever en gång, eller det tror jag i alla fall. Många av mina kolleger verkar ha samma längtan, men säger att de ska göra allt i nästa liv. För mig är det det här livet som gäller, säger hon.

Hon har alltid velat leva med djur. Men med sitt jobb och med lägenheten i Stockholm hade hon bara möjlighet att skaffa hund, Håkan, en basset, som hon tvingades lämna på hunddagis varje dag.
– På morgnarna satt jag på bussen och mådde som ett as. Det kändes inte som ett värdigt liv, säger hon.
Kerstin bestämde sig för att gå i pension något tidigare. Hon skulle aldrig orka rida på hästar och mjölka kor som 65-åring. Med målet tydligt i tanken gick det undan. Drömmen var att bo i Dalarna där hon tillbringat sin barndoms somrar. Till hennes stora förtjusning fanns en stuga i samma område till salu. Hon köpte den direkt och betalade kontant för att undvika lån.
– Först tog jag tjänstledigt 50 procent, sedan 75 procent. Jag insåg mer och mer att jag var på väg bort från stan, säger hon.
Målmedvetet lade hon undan pengar till det väntande lantlivet. Samtidigt utforskade hon sitt nya hemområde. Var låg sjukhus, matbutik och bibliotek? Eldprovet kom med vintern. I mer än 30 minusgrader och utan el skulle hon sköta sina hästar.
– Och jag klarade det. Det var då jag förstod att det här livet verkligen fungerar, säger hon.

Det är två år sedan hon fattade beslutet som förändrade hennes liv. Kerstin har äntligen tid till det hon verkligen vill göra: Ta hand om djuren och laga riktig mat.
– Aldrig mer grillad kyckling eller färdiga sallader, säger hon.
Pengarna försvinner inte längre till elräkningar och spontan shopping. Med en solpanel laddas dator och mobil. Vatten kommer från vattenpumpen på gården. Värme från vedkaminen.
Vad säger dina barn?
– De har alltid vetat att jag är udda, de skäms inte. En av mina söner kommer hit och skor mina hästar. Med sig hem får han 20 matlådor. Han brukar bli nöjd, säger hon.