Sonen Dylan föddes i september 2009 och Jessica Almenäs har precis kommit i gång med
träningen igen. Benhårt håller hon på sina två gympass i veckan.
- Jag var i dålig form efter att jag hade fött barn, men tack vare att jag alltid har levt rätt sunt och har god grundfysik så ger träningen snabbt resultat, säger hon.

"Galen i golf"

Mellan de svettiga gympassen blir det mycket vardagsmotion. Barnvagnspromenader och ridning varvas med styrketräning hemma.
Och nu börjar ju golfsäsongen.
- Jag är helt galen i golf. Jag och min kille spelar så ofta vi har tid. Dagen innan jag födde Dylan spelade jag 27 hål. Det var omöjligt att sluta när det gick så bra. Jag har aldrig slagit bättre i hela mitt liv, säger Jessica.

Dålig förlorare

Hon har alltid varit en tävlingsmänniska och även om det var ett par år sedan hon kastade golfklubban ifrån sig i ren frustration har lusten att tävla inte minskat med åren.
- Jag tävlar vad det än gäller, i sällskapsspel eller mot min fyraåring, om vem som kommer först till bussen. Jag är en väldigt bra vinnare men en dålig förlorare.
Viljan att alltid vara bättre än alla andra är inte bara negativ.
- Det är också en bra drivkraft. Redan i skolan ville jag vara bäst på proven och jag har fortsatt att pusha mig själv till att alltid prestera max, till exempel när jag jobbar. Det är därför jag oftast lyckas så bra med det jag gör. Ibland förtar emellertid prestations-ångesten det roliga.
- Jag kan må dåligt dagarna före ett större jobb, mina krav på mig själv gör att ingenting känns kul. Men sen när jag väl gör det är det ju jätteroligt.

"Stressar jämt"

Som bästa mår Jessica när hon kan göra ingenting, när hon kan landa.
- En perfekt dag är jag med båda barnen och min kille i Norge där vi bor lugnt och fridfullt på landet. Vi har inga planer utan gör vad vi känner för. Då känner jag mig lycklig.
Tillvaron är annars stressig. Lantlivet i norska Sandefjord varvas med repetitioner inför och direktsändning av fyrans stora fredagsunderhållning - Let's dance - i Stockholm.
- Ja, jag stressar jämt. Tack och lov får jag sova mycket. Får jag inte det blir jag lätt sjuk och sur och inte alls rolig att ha att göra med.

"Som en vampyr"

För ett år sedan brännskadades Jessica svårt i ansiktet av lamporna som användes vid ljussättningen av en tv-inspelning. Under en vecka var hon nästintill blind.
- Allt ljus gjorde så fruktansvärt ont att jag fick ligga i ett mörkt rum i en vecka. Jag var som en vampyr. Samtidigt såg jag ut som en av de där ödlorna i filmen V eftersom all hud i ansiktet trillade av.
Än i dag är ögonen lätt-irriterade och hon tvingas bära solglasögon när ljuset är starkt.
- Men jag är så tacksam att jag fick behålla synen och att ansiktet läkte så fint. Jag har fått en del pigmentfläckar som stör mig, men det kunde ha varit mycket värre.

Vill se bra ut

Jessica jobbar i en bransch där yta spelar större roll än kanske någon annanstans.
- Man anmärker på allt, så är det ju. Upp eller ner i vikt, lockigt eller rakt hår - allt har folk åsikter om.
Det gör det nästan omöjligt att inte tänka en del på utseendet.
- Mitt utseende är inte på långt när så viktigt för mig som för några år sedan, men visst tränar jag både för att må bättre och för att se bättre ut.