Jenny, 37: Jag trodde att bara äldre drabbades

Foto: Anna Rut Höglund










När den reumatiska värken var som värst kunde Jenny Christensson inte vända sig själv i sängen och knappt äta. I dag är hon framgångsrik tävlingsryttare och arbetar heltid.

- Ridning är en bra terapiform - och de dagar jag har mest ont är behovet som störst, säger Jenny.
I somras vann Jenny SM i dressyr för funktionshindrade med hästen Fyran. Nu siktar hon mot VM och Paralympics. Jenny blev akut sjuk för 15 år sedan, när hon var 22. Fötterna svullnade under en flygresa och hon kunde knappt ta sig av planet.

Slutade rida

Läkaren vid Cityakuten trodde att det berodde på överansträngning efter en flytt och Jenny fick antiinflammatorisk medicin.
Men det var reumatoid artrit, ledgångsreumatism. Hon slutade rida.
- Min första tanke var att sluta göra allt som gjorde ont. I dag vet man att det inte är skadligt, säger hon.
Det var Jennys husläkare som först misstänkte att det kunde vara en reumatisk åkomma.
- Jag trodde att bara äldre drabbades.

Värkte sönder

Hon hade så ont att hon periodvis inte kunde klä på sig själv. När reumatismen satte sig i käkleden blev det nästan omöjligt att äta. Vändningen kom när Jenny Christensson skrev ett brev till överläkaren vid Reumatologen på Karolinska sjukhuset.
Tyvärr går det inte att göra något åt händerna som hann värka sönder före medicineringen. Men kunniga läkare och de nya biologiska preparaten har varit avgörande för att hon de senaste åren kunnat leva ett gott liv utan svåra skov.

Helena, 44: Utan medicinen hade jag inte kunnat jobba

Foto: Lasse Sandström
Helena Hagman är tillbaka på heltid som förskollärare - och stortrivs. De
reumatiska förändringarna har gått tillbaka helt.
- Jag kom i rätt tid, träffade en engagerad läkare och fick testa behandlingen
med en kombination av olika mediciner.

Helena Hagman fick diagnosen ledgångsreumatism 2004. Alltihop började med att hennes ena knä inte riktigt hängde med och att hon hade ont under fötterna. Inför en fjällresa tog hon kontakt med en läkare, som skickade en remiss till reumatologen - och efter ytterligare några turer kom hon till Centrallasarettet i Västerås.
- Där träffade jag specialisten Rolf Oding som frågade om jag ville delta i en studie, berättar Helena.

Blev bättre

Det var en forskningsstudie som kallas Comet och Helena fick prova en kombination av två preparat: Metotrexat, cellhämmande medicin i tablettform, och det biologiska preparatet Enbrel.
Den kombinationen tar hon fortfarande - och det är den hon tackar för sitt nya liv.
- Första året i studien fick jag bara den ena medicinen, men jag märkte med en gång att jag blev ännu bättre av den riktiga kombinationen.
Tidigare ville läkarna inte ge kombinationen med ett biologiskt preparat till en nybliven reumatiker. I dag - efter studien - är inställningen en annan.

Specialsaxar

Helena hoppades hela tiden kunna fortsätta arbeta inom barnomsorgen. Hon är utbildad förskollärare och trivs med sitt yrke. Men sådant som att hjälpa barnen med påklädning eller fysiskt krävande saker blev omöjligt.
- Kollegerna ställde verkligen upp, men jag var så trött att jag var tvungen att vila en halvtimme när jag kom hem varje dag, trots att jag var sjukskriven 25 procent. Visst hade jag funderingar på att byta yrke.
- Utan den medicin jag får nu tror jag inte det varit möjligt att fortsätta.
Innan Helena fick kombinationen med ett biologiskt preparat var hon också beroende av hjälpmedel, som särskilda knivar och saxar för reumatiker, och hon hade stora problem med sådant som att öppna burkar.
- De hjälpmedel jag fick då använder jag aldrig i dag.

"Bagatell"

Helena har heller inga problem med sitt onda knä och reumatismen är inget hinder för utförsåkning. De förändringar som började uppkomma på finger- och handleder har helt gått tillbaka.
- Det jag kan märka av ibland är värk i fötterna, jag måste ha inlägg och har alltid inneskor. Men det är en bagatell.
- Det finns hjälp, sjukdomen behöver inte betyda sjukpensionering.