Om några år kommer 200 000 svenskar att lida av någon form av demens, ungefär hälften av alzheimer. Det betyder stort lidande och ångest hos både sjuka och deras anhöriga – och gigantiska vårdkostnader.
Min pappa Curt hade inte fyllt 70 år när han halkade på en isfläck, ramlade och bröt lårbenshalsen.
Efter operationen var han helt borta och pratade mest om gamla idrottsminnen och beredskapstiden under kriget. Närminnet var nästan obefintligt.
Vi trodde att det snabbt skulle gå över, att det var en tillfällig sinnesförvirring.
Men det gick inte över. I stället för att komma hem placerades han på en demensavdelning där han dog efter ett par år.
Bromsar förskrumpningen
Jag har många kamrater som gått samma öde till mötes. Plötsligt är de glömska, frågar om samma sak gång på gång och i deras ögon lyser ångesten över att känna sig förvirrad och att andra ska upptäcka det.
– Vi håller just nu på att forska fram ett nytt läkemedel mot alzheimer, en slags bromsmedicin som ska minska farten på förskrumpningen av hjärnan hos alzheimerpatienterna. Vi vet att vi är på rätt väg och jag hoppas att medicinen kan vara testad och klar om fem år, säger Pierre Lafolie, docent och chef för Karolinska Trial Alliance i Solna.
Ju snabbare han kan få fram frivilliga försökspersoner, desto snabbare kan läkemedlet bli klart.
Var först i världen
– Omgivningen märker ofta om en anhörig har fått alzheimer. Och patienten själv kanske känner sig glömsk när han eller hon glömmer att stänga av spisplattan eller lägger saker på fel ställen. Många människor har ännu inte fått diagnosen alzheimer. Det svåra med våra pågående försök är att vi i nio av tio fall hittar vi inte de försökspersoner som vi behöver. Vi behöver 40 försökspersoner – 20 friska och 20 sjuka.
– Det har blivit svårare och svårare att hitta försökspersoner till nästan all forskning. Därför är min dröm att kunna bilda ett register över människor – ungefär som donationsregistret – som vill hjälpa till i forskningen, säger Pierre Lafolie.
Karolinska var först i världen med att med en avancerad PET/ CT-kamera avbilda alzheimer i hjärnan. Kameran visar hur delar av hjärnan – främst hjärnbarken – skrumpnar bort och slutat fungera.
Socker – hjärnans bränsle
Sanningens ögonblick. Det tog en kvart att genomföra undersökningen i Karolinskas avancerade PET/CT-kamera. Foto: Jan Düsing Det är med den kameran – en av sex i Sverige – som Pierre Lafolie och kollegerna professor Stig A Larsson och professor Hans Jacobsson ska göra den unika forskningen för att se om det nya läkemedlet verkligen fungerar också på människor.
– Hjärnans bränsle är socker. Du ska få ett svagt radioaktivt ämne blandat med en sockerart insprutat i blodet. Sedan kan vi med kamerans hjälp se om hjärnbarkens celler tar upp sockret. Om de inte gör det kan det vara ett tecken på att du har begynnande alzheimer. Kameran ser också om du har en hjärntumör, säger Stig A
Larsson när jag ligger på britsen.
Först måste jag vila i en halvtimme för att minska musklernas energiupptag. Sedan kommer sköterskan Robert Hatherly med den radioaktiva injektionsvätskan i en liten blylåda. Jag får den injicerad i armen och vilar i ytterligare en timme för att de radioaktiva protonerna – 600 miljoner – ska sprida sig i kroppen och hjärnan.
Jag glider in i kamerans tunnel och undersökningen tar inte mer än en kvart. Sedan granskar professor Hans Jacobsson bilderna. Det är han som ska avkunna domen.
– Det som är gult är din hjärnas grå hjärnbark. Bilden visar att du har en stor sockeromsättning. Det ser snyggt ut. Inget talar för
att du har alzheimer, säger Hans Jacobsson.
