Den första tatueringen gjorde Elina för tre år sedan, samtidigt som sin lillasyster. De hade med sig bilder till en studio på Kocksgatan på Södermalm där Tyson tatuerade dem. Elina fick tre rosor förevigade på ena armen.

– Vi blev direkt förälskade i tatueringar, och var så nöjda. Knappt ett halvår senare gjorde jag hjorten hos samma tatuerare, säger Elina.

– Jag gillar horn.

Tre timmar utan paus tog det att färdigställa hjorten och då hade Elina och Tyson kompromissat en del, bland annat om färger. Hon betonar att det är viktigt att kunna stå på sig och säga hur man vill ha tatueringen och inte bara snällt rätta sig efter tatuerarens stil av rädsla för konflikter.

– Det är både mitt och deras verk, men det är ju faktiskt jag som ska bära den. Permanent. Ingen vanlig Bambi på Elinas överarm. Foto: Mikael Sjöberg

Hon litar på sin tatuerare och har etablerat en relation till studion, bland annat varit på fest där och träffat likasinnade. När det gäller hjorten var Elina mycket noga med att han förstod. Hon ville varken ha ”en svartvit ren” eller ”nån Disney-Bambie”.

Och det blev som hon ville. Elina har fått många komplimanger, också från oväntat håll. Nyligen var det ett äldre par på restaurang som spontant sa att hon verkligen bar en vacker tatuering.

– Det är vanligare att folk i ens egen ålder är skeptiska, säger saker som att ”det är fint men jag skulle aldrig…” säger Elina och betonar ”aldrig”.

Hon kan tänka sig fler tatueringar. En sak som passar med studion på Söder är att det är så kort väntetid.

– När jag väl bestämt mig vill jag ha det gjort, jag gruvar mig dag och natt. Adrenalinet pumpar. Och man är helt utmattad efteråt, säger Elina.

– Det gör otroligt ont också, det är en pärs att uthärda att bli tatuerad. Men man blir biten.