Giséla fördelar sin tid och energi mellan barn, ateljé, frilansartiklar,  särbo, vänner och natur.
Medvetna val och kvalitet är ledstjärnorna, oavsett om det gäller vilka prylar som ska inhandlas, vilka jobb som ska tackas ja till, eller vilken mat som ska lagas.
Visst kan hon fortfarande bli stressad, men stress är ingen självklar del i hennes liv.
Giséla har downshiftat – men det har inte skett över en natt.
– Det började med att jag bad om att få gå ner i arbetstid då jag jobbade som informatör på Sjöhistoriska museet i Stockholm. Jag ville vara ledig en dag i veckan för att smida silver. Att det var downshifting jag höll på med hade jag ingen aning om.

Giséla, hennes före detta man och de två döttrarna lämnade stressiga Stockholm och bosatte sig i ett rött hus på landet utanför Mariehamn, på Åland. Den trygga fasta anställningen byttes mot ett liv som frilansjournalist och smyckesmed.
Giséla plockade trattkantareller, bakade surdegsbröd och odlade rucola – men var allt annat än downshiftad.
– Jag gjorde sånt som jag ville göra, men i storstadstempo, säger Giséla.
– Det tog ett tag att förstå att det inte räcker med att flytta och byta jobb, om du fortsätter att stressa och prestera.
Just då var det rätt att byta huset på landet mot en underhållsfri lägenhet i Mariehamn.
– Downshifta är en lång process där man får prova sig fram. Så fort
jag slutar välja medvetet dras jag in i ekorrhjulet igen. Tiden är kärnan
i allt. Jag vill ha ett tempo som ger mig tid att leva.

Giséla tänker kvalitet i stället för kvantitet. Hon handlar väldigt sällan, men när hon väl slår till ska det vara utvalda saker med lång livslängd, helst något som hon har längtat efter att köpa.
– Om jag köper en ny tröja, ska det stå Giséla på den. Medvetna val är positiva val. Jag tycker inte att jag
gör en uppoffring. En ogenomtänkt masskonsumtion känns nästan lite ofräsch. Jag äger inte mycket, men jag tycker om det jag äger.

Resor finns det sällan pengar över till. Giséla kan drömma om att ta med döttrarna på en långresa.
– Även om jag hade pengar skulle jag inte flyga kors och tvärs över jorden. Det är inte ett hållbart sätt att leva. Jag har blivit strängare mot mig själv, jag vill ta ansvar. Kanske låter det trist, men för mig är det ett slags kreativ utmaning. Hur får jag till det roliga i alla fall?
Ekonomin då? Oroar du dig inte
för framtiden?
– Jag vill inte svälta som pensionär, men jag offrar inte min livskvalitet resten av livet bara för det.