Gunilla Sahlin, 29, minns att hon redan som barn var väldigt förtjust i sött. Hon kunde äta sockerbitar direkt ur paketet i skafferiet. Under hela uppväxten åt hon mycket snabba kolhydrater, som sötade flingor, godis, mackor, pasta och pizza.
Men samtidigt tränade hon fotboll, så hon var inte tjock.
- När jag som 16-åring slutade träna fotboll blev jag överviktig. Jag testade alla sorters olika dieter och gick ner i vikt, men alltid upp igen, säger Gunilla.

Smygåt i början

När hon var i 20-årsåldern märkte hon gradvis hur hon tappade kontrollen över sitt ätande. Hon trivdes inte med sig själv och kunde välja att stanna hemma och äta godis i stället för att träffa sina vänner. Till en början kunde hon hålla igen sitt sötsaksätande offentligt, men efter ett tag kunde hon till exempel äta två stora glassar i rad på pendeltåget. Mycket av Gunillas tid gick åt till att planera när och vilka sötsaker hon skulle äta.
- Jag kände skam för hur jag betedde mig. Jag kunde till exempel äta upp hälften av ett stort glasspaket, bli jättemätt och slänga resten i slasken. Men efter en stund kunde jag plocka upp det igen och äta upp alltihop.
Gunilla beskriver det som om hon ständigt hade sällskap av två "vänner", sug och ångest. Suget kom alltid först och fick henne att äta en massa sötsaker. Sedan kom ångesten och påminde henne om att hon inte borde ha ätit sötsakerna.
- Jag trodde att jag var ensam om att äta sötsaker på det här sättet. Jag var en skärva av den jag visste att jag egentligen var.

Testade GI-metoden

Den första vändpunkten kom när Gunilla en dag 2005 ställde sig naken framför spegeln hemma och sedan vägde sig och vågen visade 20 kilo mer än hennes normalvikt. Hon insåg att hon måste göra något åt sin kropp och bestämde sig för att testa GI-metoden. Hon tog bort allt socker, bröd, pasta, potatis, ris och andra snabba kolhydrater ur kosten. Allt sött, som frukt och sötningsmedel skippade hon också.
De första tre dagarna var hemska, hon var tvungen att stanna hemma för att hon mådde dåligt. Men sedan gick det bättre, hon rensade ut allt med socker hemma, lärde sig laga bra mat och redan den första veckan gick hon ner två kilo i vikt. Under ett och ett halvt år gick Gunilla ner 20 kilo och landade på 57 kilo. Hon blev piggare, fick bättre sömn och lugnare mage.

Tar en dag i taget

Men varje dag var en kamp.
- Jag vande av kroppen vid socker, men suget och ångesten fanns kvar. Varje dag var jag tvungen att bestämma mig för att inte äta socker. Mentalt kändes det som om jag hela tiden satt på mina händer och hade gaffatejp för munnen.
2007 hör hon ett inslag på radio om sockerberoende och känner igen sig i beskrivningen av hur en sockerberoende beter sig. Gunilla köper beroendespecialisten Bitten Jonssons bok "Sockerbomben" och börjar förstå att hon är sockerberoende. Förra året gick hon en behandling hos Bitten Jonsson. Nu känner Gunilla att hon har fått mer frihet och att det att undvika socker och kolhydrater inte bara är en ständig kamp.
- Att tänka att jag aldrig mer kan äta glass är en fruktansvärt jobbig tanke. Så jag tar i stället en dag i taget och väljer att inte äta glass just i dag. Men jag lägger mindre energi på att tänka på mat och socker i dag. Socker är inte längre svaret på alla mina känslor.
För att bearbeta sina känslor kring sitt beroende började Gunilla skriva av sig. Det har nu resulterat i den personliga boken "Vitt begär" (Pickabook).