– Han stod och sparkade på ytterdörren i kylan utan skor och jag låg och tjöt härinne och kämpade emot för att inte släppa in honom, säger Gunilla.
Det var majbrasa på landet. Alla barnen var uppe i gläntan medan föräldrarna stod vid elden. När de kom hem skulle barnen räknas. En fattades.
– Min son, som då var 14 år, var för full för att ta sig hem, säger Gunilla.

Började supa på högstadiet

Gunillas son utvecklade tidigt ett alkoholmissbruk. Han började supa på veckodagarna
redan i högstadiet.
– Vi brukade hitta honom full vid vägkanten, säger pojkens styvpappa Janne, 72.
Det gick inte att sätta stopp för sonen. Mammans och styvpappans hot var som luft.
Gunilla berättar att sonen föddes med adhd och att han brottades med dåligt självförtroende.
– Med alkohol tordes han visa sitt riktiga jag.
I första ring fick sonen ett jobb inne i stan. När Gunilla och Janne hälsade på honom möttes de av synen av en suparkvart. Mitt i snusket låg en avmagrad sextonåring. Snart förstod de att sonen dessutom hade börjat med droger.
När Gunilla fick det bekräftat brast hon ut i gråt. ”Är du förkyld?”, frågade arbetskamraterna. ”Nej, jag har precis fått reda på att min son är alkoholist och narkoman”, sa Gunilla.
– Då sa arbetskamraterna: ”Gunilla, det ska du inte prata om. Tänk på att du är chef och att folk tappar respekten.”
– Då bestämde jag mig för att kämpa. Jag skulle ställa mig på barrikaderna!
På socialen sa de att pojken var för frisk för att bli omhändertagen. Då hotade Gunilla med att sätta sig på torget och hungerstrejka.

”Hon hatade mig”

På fredagarna flyttade hon in på stadens socialkontor. Men hon fick ingen hjälp. I stället kom polisen och hotade med att slänga ut henne.
Hennes förtvivlan gick ut över relationen till Janne.
– Hon hatade mig. Tyckte jag var för hård mot pojken när jag sa att han inte fick komma hem onykter, säger Janne.
– Jag tyckte att Janne inte förstod. Det viktigaste för en mor är att ta hand om sina barn och jag skulle klara det här till varje pris.

Slutade prata med Janne

Hon slutade att prata med Janne. I stället låg hon uppe hela nätterna och skrev ned sina tankar. Ibland skrev hon dödsannonser över sin son.
– Jag var helt säker på att han skulle dö. Ibland önskade jag att han dog så att han skulle slippa att leva ett liv helt utan värdighet.
Då sökte Gunilla hjälp hos föräldraföreningen mot missbruk. Där lärde hon sig att ta avstånd från missbrukaren utan att ta avstånd från sonen.
– Det gäller att stänga rätt dörrar och att alltid hålla dörren till behandling öppen.
Gunilla förstod att Janne hade rätt. Genom att förse sonen med pengar och mat hade hon hjälpt honom att missbruka. Nu var det dags att få honom att nå botten – så att han själv skulle komma till insikt. Gunilla fick ångest över sitt nya beteende.
– Det var fruktansvärt. Att veta att en människa du älskar så mycket ligger och sover i ett soprum utan mat och någon som är snäll mot honom.

Nådde botten

Men sonen nådde sin botten. Han kom till insikt och Gunilla fick tillbaka sitt liv. I dag har
han varit nykter i 15 år – med undantag för två återfall. Gunilla har äntligen slutat att oroa sig.
– Min son har ansvar för sitt liv och jag för mitt. Det har krävt ett enormt känsloarbete för att förstå det som mamma.