Mitt liv har inte varit det lättaste. Barndomen var underbar, men så fort jag kom upp i tonåren blev jag en mycket känslig och orolig person, detta hände i samband med att en familjemedlem blev svårt sjuk och min dåvarande (första pojkvän) behandlade mig illa. Jag fick alltid höra att jag tänkte för mycket, att jag oroade mig för mycket. Jag hade en klar bild av hur en "stark kvinna" var. Hon skulle alltid vara glad, en sådan som körde raksträcka genom hela livet, hon skulle aldrig förstå vad ångest var. Hon fick lov att supa skallen av sig på helgerna (utan att få dåligt rykte), och knulla runt. Under vardagarna studerade och arbetade hon flitigt. Sedan i "vuxen ålder" skulle hon bli karriärkvinnan som alltid går rätt klädd och ler glamoröst.
Nu är jag snart 23 år, och har sedan flera år tillbaka ett förhållande med en fantastisk kille. Jag tror inte på den där "problemfria människan", men ändå spökar hon i mitt huvud. Senaste året har jag mått mycket dåligt med ångest. Jag har kontakt med en psykolog, det är svårt, men det går.
Jag har alltid brytt mig för mycket om vad människor tycker om mig, något jag försöker sluta med. Nu när jag varit dålig har jag inte klarat av att arbeta, och detta leder inte bara till ekonomiska problem, utan också en känsla av att jag inte duger. Nu till min fråga, hur är en stark och älskansvärd kvinna enligt er? Är hon alltid på topp? Eller en som kan sitta i soffan och gråta en skvätt under fredagkvällen, då det egentligen är dags för fredagsmys? Kom gärna med tips, om hur man kan tänka annorlunda.
Trillingnöten
Manspanelen svarar:
Leif GW svarar: Torka tårarna - och gå vidare
Om man aldrig mått dåligt i sitt liv - och ditt har ju bara börjat - så är det förmodligen något allvarligt fel på en. Själv minns jag att jag hade några rejäla svackor när jag var i din ålder, förmodligen av samma skäl som du. Jag föreslår att du börjar med att prata med din kille. Det verkar vara en bra pojk. Och vad framtiden beträffar så tror jag att det kommer att ordna sig, för mig gjorde den det. Så till din fråga: "Starka människor" kännetecknas bland annat av att de gråtit åtskilliga skvättar i sina liv. Sedan har de torkat tårarna och gått vidare.
Marcus svarar: Du är sårbar och ärlig - det är bra
Det finns ingen som är "som andra." Ingen man vill leva med en hårt uppskruvad kvinna som lägger all tid åt att hålla upp en skinande fasad. Livet är tårar. Sorg är ett kvitto på att vi levt. En stor del av det magiska med att leva sitt liv ihop med en annan människa, är ju just detta att man får dela sorgen med någon, givetvis också om det skulle vara fredagskväll. Du verkar vara sårbar och ärlig, två fantastiska egenskaper Jag önskar dig verkligen allt gott. Kram.
Pigge svarar:Ingen är som "alla andra"
Jag tror inte att det finns någon som är som alla andra eller också är alla som alla andra. Det finns varken män eller kvinnor som alltid är på topp. I tvåsamhet så ska man vara stark och svag växelvis, det är en del av livet. Skit i andra och ha fokus på dig själv och följ magkänslan. Njut ihop med din kille och när det funkar bra så blir ni starka ihop. Om det inte sker är det fel mix och man ska fundera på att göra något åt det.
Robert svarar: En stark kvinna vet att hon är svag
En stark kvinna är den som vågar erkänna att livet har sina tillkortakommanden, som är sig själv och inte styrs av fruktan för vad andra ska tycka om det ena eller andra. Starkast är den som har svagheter, men kämpar för att övervinna dem. Klokast är den som inser att ingen levande människa är som alla andra.
