Anna Bäséns mamma Inga dog av sviterna från diabetes.

Var tredje svensk

lever med diabetes - för att man själv är drabbad eller för att sjukdomen finns i den nära familjen. Jag är en av dem. Min mamma Inga fick typ 1 diabetes som mycket ung. Jag vet inte hur det är att ha en mamma som är frisk. Redan som barn lärde jag mig vad jag skulle göra när mamma fick akut lågt blodsocker. Jag hämtade sockerbitar, juice, dextrosol eller ett glas mjölk. Sen lärde jag mig att ge mamma blodsockerhöjande sprutor - vid de tillfällen då blodsockret sjunkit så snabbt att hon inte längre var kontaktbar. Varje gång var jag lika rädd för att mamma inte skulle "komma tillbaka". Att hon skulle sjunka djupare och djupare in i medvetslösheten och - vilket jag knappt vågade tänka och aldrig någonsin tordes säga - dö. När det var riktigt illa fick pappa ringa efter ambulans.

Mammas diabetes

var en del av familjens vardag. En ständigt närvarande, och rätt påfrestande, gäst. Mamma anpassade sin insulindos efter hur mycket hon åt och rörde sig. Hon testade sitt blodsocker flera gånger om dagen och blev så sönderstucken att hon fick valkar på fingertopparna. Hon gick aldrig hemifrån utan insulinpenna, blodsockermätare, sockerbitar och glukagonspruta i handväskan. Mamma klagade sällan. Hon var en kämpe, ville göra rätt för sig och inte ligga andra till last. Men jag vet att hon avskydde att aldrig vara riktigt fri och att hon var rädd för sjukdomen som sakta bröt ned hennes kropp. För ganska precis två år sedan tog diabetesen mammas liv. Hon blev bara 71 år gammal. Och det var inte de dramatiska blodsockersvängningarna som var orsaken, utan de smygande följdsjukdomarna: högt blodtryck, hjärtsvikt, stroke. Mammas sista år i livet blev inte de ljusa, bekymmerslösa, år hon och pappa önskat sig, utan fyllda av läkarbesök, påfrestande undersökningar och sjukhusvistelser.

Experterna varnar

för att alltfler svenskar kommer att drabbas av diabetes. Det är hundratusentals privata katastrofer, men också ett folkhälsoproblem. Vi måste ta sjukdomen på allvar. Diabetes är inte en harmlös krämpa, utan en smygande tjuv som stjäl år av liv och hälsa.