En förändring i bananflugornas gener, som gjorde att de inte längre kunde producera ett
speciellt doftämne, gjorde dem oemotståndliga för andra flugor.
Det upptäckte forskare vid universitetet i Toronto.

Professor Joel Levine, som ledde studien, tog bort ett speciellt sorts feromon som bananflugorna använder för att kommunicera med varandra.

När feromonet togs bort blev alla bananflugorna attraherade av varandra, oavsett kön.
Manliga bananflugor, som tidigare inte visat några tecken på att vara homosexuella, försökte para sig med de manliga bananflugor som fått feromonet borttaget.

Till och med andra sorters flugor blev intresserade, enligt forskarteamet.
- Avsaknaden av de här kemiska signalerna gjorde att gränserna för parning försvann, säger professor Levine till den brittiska tidningen Telegraph.

Men även om feromoner spelar en viktig roll i människans sexualdrift, så är vår sexdrift
mycket mer komplex än bananflugans, betonar professor Levine.
- Människor förlitar sig antagligen mer på sin syn, och har ett mer komplext sätt att värdera
hur vi kommer att komma överens med vår partner, än vad bananflugan har.