Hon springer omkring på den stora gröna gräsmattan vid det stora gula huset på sluttningen ner mot sjön Värmullen i Hagfors.
In i lekstugan, bort till gungan under trädet, hela tiden i full fart och med hunden Nala, en ettårig Curly coated retriever, efter sig.
Alice är så ung att hon fortfarande inte har en aning om de märkliga omständig- heter som ligger bakom att hon kan befinna sig just där, just nu.
Hon vet inte att hon är ett litet mirakel.
Peter Jansson, 39, hade familj och fyra barn och då tyckte han att det räckte.
- Jag bestämde mig för att sterilisera mig, säger han.
Det var ingen komplicerad operation, men ändå ett svårt beslut.
- Jag hade viss vånda, säger Peter. Läkaren var tydlig med att det var för alltid, att det inte gick att återställa, att jag aldrig mer skulle kunna få barn. Men det var så jag hade tänkt mig det, det var därför jag var där.
Peter betalade 250 kronor för läkarbesöket och ingreppet tog en kvart att genomföra med lokalbedövning.
- Det kändes lite konstigt efteråt. Jag kände mig liksom inte riktigt hel längre.
 

Så småningom separerade Peter från barnens mamma. Han jobbade som golvläggare och i samma bransch höll Lina, 29, till. Hon var dotter till ägaren av den firma där Peter hämtade allt sitt material.
- Vi hade stötte på varandra ganska ofta i samband med olika jobb, säger Lina. Men det var inte mer än så.
Hon var också relativt nyseparerad och så gick det som det gick. Peter bjöd hem henne en dag och då var hans fyra barn, Simon, 17, Eric, 14, och tvillingarna Wilma, och Philip, 7, med. De åt pizza och hade det riktigt trevligt. Peter och Lina blev ett par och så kom det till det där med att få barn. Lina visste redan hur det stod till med Peter, att han hade steriliserat sig.
- Jag var noga med att förklara vad hon gav sig in i, att jag faktiskt inte kunde få barn, säger Peter.
Men Lina nöjde sig inte med det beskedet.
- Jag ville ha barn så mycket. Så jag började söka information och det ledde till en artikel som handlade om just det här och att det kanske kunde göras på Sophiahemmet i Stockholm.
Och det berättade hon för Peter. Att det fanns en möjlighet.
- Jag var väldigt skeptisk först, säger Peter. Läkaren som steriliserade mig hade ju sagt att det inte gick att återställa, att det var för alltid.
Men de tog bilen från Hagfors i Värmland och reste till Stockholm. De pratade med läkare och sköterskor på Sophiahemmet och det lät bra, faktiskt en chans på tre.
Tiden därefter var präglad av samtal och undersökningar, både för Peter och Lina. Men så fick de en tid, operationen skulle ske i maj 2009.
Lina följde naturligtvis med till Stockholm och hon var vid Peters sida ända till han skulle sövas ner.
- Det sista han sa var att jag skulle gå och köpa mig en bikini, säger Lina och skrattar.
Det gjorde hon också. Hon gick runt i Stockholm, försökte få tiden att gå men ingen ringde för att säga att det var klart, att det gått bra.
Men det gick bra. Fast det tog fem timmar att sy ihop de mikroskopiskt små sädesledarna. Och det som kostat 250 kronor att klippa av kostade nu närmare 40 000 kronor att sy ihop.
Men det var väl investerade pengar. För efter konvalescensen, som var tre månader, dröjde det inte länge...
- Det var en fantastisk känsla när vi fick veta att vi var med barn, säger båda två. Det var en sådan lättnad, att det hade lyckats, att det omöjliga blivit möjligt.
Till jul berättade de för sina vänner att de skulle ha barn och alla tyckte det var så fantastiskt. Och så gick våren och det blev sommar och så föddes en liten flicka, Alice. Hon var 55 centimeter lång och vägde 4070 gram.
- Vi skickade ganska tidigt ett kort på henne till läkaren som opererat Peter, säger Lina.
I födelseannonsen står det, "Vårt lilla mirakel".
Och så namnet, Alice, Sophia.
- Sophia efter Sophiahemmet, så klart.
Sommaren efter gifte sig Peter och Lina i Gustav Aldolfs kyrka, då var Alice drygt ett år.
 

Bara några veckor efter att Alice fötts inträffade en händelse som kunde ha raserat familjelyckan. Peter och Lina hade en båt i Rådasjön som ligger en mil hemifrån.
- Vi var ute och åkte en sväng på sjön men båten gick inte som det brukade, den segade sig fram, liksom hackade.
Dessutom kände Lina att det luktade lite bränt så Peter satte av Lina och Alice och körde sedan själv vidare till båtbryggan.
Han hade gått ett 30-tal meter från båten när den exploderade. 120 liter brinnande bensin skickade en chockvåg och på bara några sekunder fanns inte båten längre.
- Jag hörde smällen och blev jätterädd, säger Lina.
Men det gick bra den gången också. Och i dag har familjen en mindre båt i sjön. Men helst åker de numera motorcykel, men då är inte Alice med.
 

Peters fyra barn från det tidigare förhållandet är hos pappa varannan vecka. Då är det verkligen full fart i det gula huset.
Veckan därpå är det bara Alice men hon kan hon också. Alice är mycket driftig för att vara två år. När vi ska fotografera henne är det hon som tar kommandot och visar mamma och pappa hur de ska stå eller sitta.
- Hon vet verkligen vad hon vill, hon är speciell på något sätt.
Peter och Lina har i dag sitt eget företag i golvbranschen. Men det som betyder mest av allt är Alice, mirakelbarnet som inte skulle finnas, och så naturligtvis Peters fyra andra barn.
Det är dags att ge sig i väg och Alice springer i väg uppför slänten mot sandlådan och den gamla uttjänta brandbilen som hon har som extra lekstuga.
- Kom säger hon och vinkar.
Och vi gör som hon säger, vi går dit. För det är omöjliga Alice som regisserar hela föreställningen.