Manspanelen svarar på dina frågor. I panelen ingår: Robert Aschberg, Macus Birro, Pigge Werkelin och Leif GW Persson. Manspanelen publiceras i Expressen Söndag varje vecka. Har du frågor? Mejla din fråga hit: manspanelen@expressen.se
Jag och min man har varit ett par i cirka tio år, vi har tre barn. Vi har eget företag där jag sköter papperen (jag jobbar 70 procent) och min man jobbar jämt, (enligt mig, inte enligt honom). Vi har det bra ekonomiskt, problemet är att jag i princip ensam ska ha fullt ansvar för hus och barn med allt vad det innebär.
Till saken hör att jag även får utstå kränkningar, jag får höra att jag är då aldrig nöjd, jävla kärring, du är som en papplåda i huvudet, försvinn härifrån (=flytta) ja, det finns mera...
Tyvärr så händer detta inför barnen, jag har försökt att prata med honom om att inte dra in barnen i detta men det går inte hem. Han tycker att jag aldrig visar känslor för honom men det är väl inte så konstigt. Egentligen så älskar jag ju honom men snart så orkar jag inte höra alla kränkande, dumma saker från honom.
Innan jag träffade min man tränade jag mycket men nu har jag inte ens tid att gå ut och gå eftersom jag "tar" av hans tid för då måste ju han passa barnen. Om jag ska göra något bara jag så är det i regel på nåder från honom eller så får jag ordna barnvakt.
Jag har många många gånger försökt att prata med honom och sagt det att jag tycker familjen är viktigast, pengar är inte allt här i livet. Jag har sagt det att snart har du inte en familj längre. Jag skäms över situationen vad ska jag göra, jag tänker ju på barnen också?
Hälsningar Rådvill
Manspanelen svarar: Leif GW svarar: Säg åt honom på skarpen
Säg åt honom på skarpen att han får bete sig som folk. Det finns vissa saker som är förbehållna samtal mellan fyra ögon och som barn inte ska behöva lyssna på och vid sådana samtal finns det en gräns för vad man får säga. Nej, pengar är inte allt här i livet men om inte annat är de ett praktiskt sätt att slippa ifrån alla dessa praktikaliteter som ju utgör huvuddelen av våra liv. Du kanske skulle börja med att förklara för honom att han faktiskt har femtio procent av aktierna i era gemensamma barn och att delad vårdnad den dagen du ber honom flyga och fara säkert är ett mer omfattande engagemang än vad hans ens kan föreställa sig i nuläget.
Pigge svarar: Ta en månads time out
Ställ ordentliga krav och funkar inte detta så är mitt råd att flytta. Varför ska du utstå kränkningar när man ska behandla varandra med ömsesidig respekt och kärlek i ett fungerande förhållande. Skulle du råda någon annan i samma situation så skulle du troligen säga till henne att skilja sig. Du får aldrig respekt om ni inte är på samma plan. En månads time out kan ju också vara ett sätt för honom att förstå hur bra han har det. Ställ ultimatum och fungerar det inte så måste du agera.
Robert svarar: Ändrar han sig inte - gå
Du har tyvärr bildat familj med en skitstövel. Han behandlar dig på ett fullkomligt oacceptabelt sätt. Ställ honom mot väggen, säg att du inte vill jobba med honom, att du inte tänker serva honom på alla sätt, och inte ens leva med honom om han inte skärper sig radikalt. Var hård. Om han inte ändrar sig, skaffa ett nytt liv med barnen.
Marcus svarar: Vägra leva i förnedring
JA, det är bra att du tänker på barnen, men jag tror du använder det som en ursäkt att stanna hos en idiot som beter sig så illa mot dig. Det bästa du kan göra för dina barn är att vägra leva i förnedring. Lämna honom och bygg upp en ny, egen stolthet.