Fallet är ett av få uppmärksammade där en person har hjälpt en anhörig att dö. Då, i slutet av sommaren 2002, var Ivan 22 år. Så gott som varje dag hälsade han på sin mamma på vårdhemmet i Uppsala. De två stod varandra mycket nära, och det var med stor förtvivlan han såg henne leva det liv hon gjorde efter att ha hjärnskadats vid ett epileptiskt anfall. - Hon ville inte bli ett vård-paket. Det hade hon sagt flera gånger. En läkare beskrev det som att mamman uppfattade omvärlden som "ett flytande kaos". Bara de livsuppehållande funktionerna fungerade. Modern kunde andas, men saknade strukturerat medvetande.

Kraftiga kramper

På vårdhemmet bytte personalen hennes blöjor, och gav henne medicin via en sond. Mamman hade kraftiga kramper och tankarna på att ge henne dödshjälp kom. - Det är väldigt lätt att tycka det ena eller andra, när man inte har varit i situationen själv. För mig fanns inget annat val, säger Ivan i dag. Han observerade hur personalen gjorde när de använde sonden. Sedan skaffade han en dödlig dos medicin. Först förmådde han inte att ge mamman tabletterna, men snart gjorde han ett nytt försök. Han krossade pillren och begav sig till vårdhemmet, där han blandade ut dem med vatten. Ivan satte på skivan med sin mammas favoritmusik, och gav henne blandningen. Sedan satt han hos henne till hon somnade in. Personalen anade oråd när det visade sig att Ivan inte sagt till på en gång då mamman slutade att andas. Ivan erkände i första polisförhöret: - Jag ville att hon skulle få ett värdigt slut, förklarade han.

Ett års fängelse

Tingsrätten dömde honom till ett års fängelse för dråp, en dom som hovrätten sedan fastställde. Straffet ser Ivan som att han under en kort tid tog på sig en liten del av mammans lidande. - Det hade inte spelat någon roll vad jag hade fått för straff. Det viktiga var att mamma slapp lida mer. Ivan förespråkar en ändrad lagstiftning: - Dödshjälp bör vara tillåtet. Men det ska vara hårt reglerat, för det är ingen lätt fråga, säger han.