Är du 35-44 år, känner dig ensam och nojar över karriären?
Då kan du ha drabbats av den nya medelålderskrisen.
- Nu tycks allt klumpa ihop sig kring 35-40 i och med att karriären och barnen kommer på samma gång, säger författaren och psykoterapeuten Margareta Nordeman.
Känner du ett plötsligt behov av att göra något nytt med håret, tatuera dig eller hoppa bungyjump?
Då kan du ha drabbats av den "för tidiga" medelålderskrisen.
Undersökningar av det brittiska företaget Relate som arbetar med relationsrådgivning, visar att vi blir medelålders allt längre ner i åldrarna - redan vid 35, skriver The Economist.
Naturlig utvecklig
Det är mellan 35 och 44 som det är vanligast att man upplever olika former av psykisk ohälsa, ensamhet och oro över arbetslivet, enligt studien.
- Familjelivet tar i regel upp all ens tid samtidigt som man är på toppen av sin karriär. Vi ställer högre krav på både partner och umgänge, något som i slutändan kan göra oss ensammare än vad vi varit tidigare - trots att vi behöver ett socialt liv som mest under den här perioden, säger författaren och psykoterapeuten Margareta Nordeman.
En "för tidig" medelålderskris är ett nytt fenomen - men också en naturlig utveckling, enligt Margareta Nordeman.
- Krisernas art förändras ju i takt med att samhället förändras, säger hon.
Önskar 48 timmarsdygn
Thomas Fürth är forskningsledare på omvärldsanalysföretaget Kairos Future och docent i historia vid Stockholms universitet och har forskat kring olika åldersgrupper i nära 20 år. Han menar att 60- och 70-talisterna är generationerna som önskar att det fanns 48 timmar på dygnet.
- De har fullt upp med livspusslet och det präglar deras värderingar då de känner sig jagade. De bär upp samhället, är mitt uppe i sin karriär samtidigt som man ska uppfostra barn, säger han.
Evelina, 25: Jag är inte alls redo för att skaffa barn
När Evelina Knipström, 25, var yngre var hon helt säker på att hon skulle vara färdig med studierna, vara gift, ha barn och upptäckt världen när hon fyllde 25. Men så blev det inte.
- Jag är inte alls redo för barn och är varken gift eller har barn. Jag känner mig snarare som en tonåring i huvudet.
Evelina bor i Helsingfors och arbetar som marknadsföringschef samtidigt som hon studerar.
25-årsdagen var allt annat än rolig, snarare en påminnelse om att hon är halvvägs till 50. När hon tänker på att det är fem år kvar till 30 får hon panik.
- Då måste man på allvar fundera på att skaffa familj och vara klar med sin utbildning. I dag kan man skämta bort galna upptåg och spontant sticka utomlands eller gå ut på krogen och dansa på borden - det kan man inte när man är 30.
Karin, 35: Inget i det liv jag levde kändes sant
Tvåbarnsmamman Karin Isberg, 35, från Lidingö var 30+, gift, arbetade med försäljning och PR, och såg sig som framgångsrik. En dag fick hon frågan av sin terapeut vem hon var - samma dag berättade hennes man att han ville skiljas. Då rämnade hela tillvaron.
- Både min inre och yttre värld kollapsade samtidigt. Inget i det liv jag levde kändes sant längre, det gällde umgänge, jobb - allt.
Krisen blev starten på ett helt nytt liv. Efter skilsmässan vidareutbildade hon sig till livscoach och har gett ut böckerna "Nakendiscot" som handlade om hennes skilsmässa, och "Deprimerande enkelt" om hennes depression.
Karin Isberg ser det som en välsignelse att hon drabbats av en "för tidig" medelålderskris.
- Det är ju fantastiskt att jag får leva så många år i kontakt med mig själv.
Kerstin, 65: Jag undrar hur länge får jag vara med
För Kerstin Larsson, 65, i Halmstad var den senaste födelsedagen aningen ångestladdad.
- När jag var yngre såg jag 65-åringar som gamlingar som inte hade så många aktiva år kvar - den bilden känner jag inte alls igen mig i.
Trots att hon nyligen gick i pension har hon valt att fortsätta jobba som timanställd som strokesköterska. Sedan 15 år åker hon, hennes man och några vänner på vinresor till Italien, Sydafrika, Frankrike eller Tyskland så ofta de kan.
- Jag funderar mycket kring hur länge man kommer hålla sig frisk och hur mycket jag kommer kunna engagera mig om jag får fler barnbarn. Det är klart att man tänker: hur länge får man vara med?
Inombords känner hon sig inte som 65 - snarare som 45. Men många gånger känner Kerstin Larsson att kroppen inte orkar med alla hennes upptåg.
- Jag har haft bekymmer med mitt hjärta och därför orkar jag ju inte på samma sätt.
