Eva Söderberg ville ha en tatuering redan i de sena tonåren men då sa föräldrarna stopp – bara sjömän och kriminella var tatuerade, menade de. Nästan 40 år senare lät Eva tatuera in en varg på ena armen.

– Jag tycker om djur, vargen står för alla de hundar jag haft genom åren, säger hon.

Det var när hennes dotter tatuerade sig som planerna på egen kroppsbild dök upp igen hos Eva. En kamrat rekommenderade Mu Tattoo, som har sin studio i Vällingby, och som har gjort samtliga verk på hennes kropp.

– Han är jättebra och noga, visar hur alla nålar steriliseras. Och så är han trevlig, frågar ofta om det går bra. Indianen är Evas beskyddare. Foto: Mikael Sjöberg

Och det har gått bra, Eva har kommit tillbaka flera gånger. Men det gör ondare och ondare för varje gång. Värst var det att tatuera in hennes beskyddare, indianen, på ena benet.

– Där och under armarna, jag har flera gånger fått höra att jag måste vara stark. Lite blir det som en jämförelse med andra tatuerade, vad man klarar. Jag tycker också att det känns roligt att visa att man vågar vara annorlunda.

Som lite äldre tatuerad har hon fått många reaktioner, både positiva och negativa.

– Mest är det äldre som är negativa. Det gör mig inte så mycket, säger Eva.

Viktigt är däremot att barnen tycker att tatueringarna är fina och det gör både hennes son och hennes dotter.

– De har gett mig tatueringar i present, det kostar ju en hel del den här hobbyn.

Eva Söderberg säger att hon har hela livet på ena armen. Djur, trummor, magiska väsen och kärlekens betydelse speglas i tatuerarens verk. På ryggen finns himlakroppar, beskyddaren på benet gjordes förra sommaren och tog fyra timmar. Och Eva vill ha mer, eventuellt en fågel på bröstet och fler motiv på ryggen. Hon är lite orolig att hennes tatuerare planerar att flytta utomlands, till Thailand. Mu förstår henne väl och kompromisserna de gjort i hans arbete med Evas bildval har varit lyckade.

– Och nån annan än honom vill jag inte ha, säger hon.