TRÄNARENS TIPS. Det vanligaste nybörjarfelet är att man klättrar för mycket och blir övertränad. Du kan skada dig om du går ut för hårt. Foto: Patrik Lindqvist
NATURTROGET. Det finns väggar med sprickor och överhäng att utmana. Foto: Patrik Lindqvist
KNOPKOLL. Före klättringen kontrollerar man att knutar och rep stämmer. Foto: Patrik LindqvistDen skrovliga väggen känns sträv mot huden. Min kropp är pressad tätt intill dess grova struktur. Jag hänger i vänster arm. Fingrarna griper om ett rött grepp. Det är skönt att hålla i, men inte för länge.
- Ta sats nu och res dig till nästa, ropar Robin från golvet åtta meter nedanför.
Tar sats. Stålsätter mig. Jag häver mig upp och ropar till av ansträngning. Med andra handen griper jag tag i ett grepp långt ovanför mitt huvud. Ena benet sparkar i luften och letar febrilt efter stöd. När jag hittar ett fotsteg andas jag ut. Jag sneglar nedåt och Robin ler uppmuntrande. När han firar ner mig i repet skrattar jag högt av lycka.
"Inte särskilt extremt"
Jag befinner mig i Sveriges största klättergym, Klättercentret Telefonplan, även kallat K2, i Stockholm. Höga väggar omringar mig på en yta av 2 000 kvadratmeter. Här finns vertikala väggar, överhäng och sprickor att utmana. En del av väggarna är så naturtrogna i sin form att de liknar riktiga klippor.
Inomhusklättring är egentligen inte särskilt extremt som många tror. Klättergymmen dyker upp runt om i hela Sverige av den enkla anledningen att man vill göra klättersporten tillgänglig för alla. Därför finns det både enkla leder för nybörjaren, samt svåra leder för den vane. Det finns många olika former av klättring, men den vanligaste formen inomhus är topprepsklättring. Då klättrar man två och två, och repet sitter förankrat högst upp på väggen. Den ena klättrar medan den andra säkrar med andra änden av repet. Klätterlederna har grepp i olika färger och varje led är graderad.
"Skön allround-träning"
Robin Dahlberg, 29 år, arbetar som utbildnings- och säkerhetsansvarig på Klättercentret. Han började klättra redan som tolvåring och har tävlat i sporten.
- Klättring passar de flesta. Det är en skön all around-träning som ger rörlighet, motorik, kroppskontroll och styrka. Det bästa är att det är så roligt. Man glömmer lätt bort att det är träning - det känns som lek, berättar han.
Men det är en ansträngande lek. Efter att ha klättrat några leder skakar mina armar av ansträngning. För att jag ska kunna ta mig uppåt krävs både styrka och rörlighet, men också en nypa problemlösning och framför allt närvaro.
Klättring är roligt, men man måste också vara riskmedveten.
- Inomhusklättring är en säker sport. Men visst kan en olycka hända, säger Robin.
Men det är enkelt att göra klättringen säker. Om det händer en olycka handlar det oftast om att man har varit ouppmärksam och slarvat. Det är viktigt att göra en kamratkoll. Före klättringen kontrollerar man varandra, att knutar och rep stämmer.
"Jag halkar och faller"
Det är dags för mig att klättra en svårare led med ett överhäng mitt på. Väggen är 13,5 meter hög och ser naturtroget klipplik ut. Redan efter ett par meter känner jag att jag är trött. Händerna glider nästan av greppen. Ändå vill jag inte ge upp. Överhänget är precis över mig. När jag sträcker mig efter nästa handgrepp tappar jag taget. Jag halkar till med ena foten och faller.
En kort sekund fladdrar det till i magen, men repet spänns åt och fallet bromsas. Att falla kan vara skrämmande, men är inte farligt. Som nybörjare är det viktigt att testa på ett fall för att verkligen känna sig trygg.
Det är dags att gå hem. Det värker skönt i musklerna. Träningsvärk är givet. Jag sneglar bortåt överhänget på den sista leden. Väggen ser hög och inbjudande ut. Jag vet att jag kommer tillbaka.
